kaosm.blogg.se

Hej alla!

Det här inlägget är ganska långt och väldigt lärorikt :) All fakta i inläggen kommer från en kombination av vad guiderna sagt och det jag läst på själv. Det är dock inte 100% säker sanning, men det är det ju sällan med arkeologi och historia ;)

Vi börjar med att se lite hur jag färdatds genom mexio

Jag började i Mexico City, tog 18h buss till Puerto Escondido, tog sedan 12h buss till Oaxaca, följt av 12h buss till Tapachula där jag är nu.

Detta inlägg kommer att handla om det jag lärt mig under 1v i Oaxaca. Det var sannerligen en intensiv vecka!

OAXACA

Oaxaca är en stad med 4milj invånare. Det är känt som hantverks- och konstcentrum. Oaxaca är även känt eftersom det under aztek-, zapotek- och mixtek-tiden var ett nav både för militär, passage och handel. Detta efterom Oaxaca ligger i en dal, mellan många höga berg och således behövde man passera Oaxaca för att komma norrut eller söderut i dessa regioner.

Oaxaca är, tillsammans med arkeologiska platsen Monte Alban, ett UNESCO världsarv sedan 1987.

I Oaxaca har man tre huvudspråk. Många har zapotek eller mixtec som sitt första och spanska som sitt andra språk.

MONTE ALBAN

Monte Alban började byggas ca 400fKr. Detta baserar man på att det finns tecken på att området var obebott 500 f.Kr, men hade drygt 5000 invånare 300 f.Kr. Monte Alban är lämningar från Zapotekerna som under det Aztekiska herrväldet i Mexico hjälpte till att hålla koll på alla som passerade Oaxaca, både för handel, militär och för att nå nästa stad för att betala sina skatter.

 

De hade ett helt samhälle här, med politiska byggnader likväl som underhållning och bostäder. Befolkningen minskade drastiskt år 1000 och man är idag inte helt säker på om det var pga konkurrensen av kringliggande småstäder eller om det var av sjukdom. Man bedömer att området övergavs på 1500-talet liksom så många andra arkeologiska platser, då spanjorerna kom och tog över och byggde nya städer.

DIA DEL MUERTOS

Jag var i Oaxaca 29okt-4nov, således perfekt för att uppleva Allhelgona ”Dia del muertos”. Det är en stark tradition att varje år fira Dia del muertos och hedra de avlidna. Hela staden, men främst stadskärnan blir till en enda stor folkfest. Några exempel på vad som sker i staden är

Det dansas och sjungs mycket, gärnautklätt i olika utstyrslar. Både som uppvisning men också parader som går genom stadens gator till vilka alla kan ansluta. De flesta med ett eget band av musiker.

 

Vidare är ansiktsmålningar väldigt vanligt och ungdomar, i de flesta fall unga tjejer, tjänar lite extra pengar genom att sätta upp ett litet bord med texten ”ansiktsmålning” och tar lite olika betalt beroende på vem som kommer och frågar. Det kunde vara allt från 40pesos(20kr) till 150pesos (75kr).

 

 

Utöver detta finns även utsmyckningar inomhus. I praktiskt taget varje butik, hotellfoaje, hem...well i nästan varje lokal – även resebyråer osv så finns ett ”altare”. En liten plats med utsmyckning, mer eller mindre extravagant. Ofta finns ägarnas nära och kära på bild mitt i alla utsmyckningar.

 

 

Eftersom det är folkfest fanns även mängder av marknader. Ungefär 5 kvarter runt torget mit i staden var fullt av stånd som sålde allt från plastskedar till CD-skivor, kläder, mat. På torget ”Zocalo” fanns dygnet runt försäljning av popcorn, chips, godis, leksaker, ballonger. Ja, ni kan föreställa er – FOLKFEST! :) Jättehärlig stämning!

Fyrverkerier sköts dygnet runt, jag såg dock aldrig resultaten :P Många sköts 07-16 då det var strålande sol och de som sköts kvällstid verkade alltid vara skymda av byggnader. Egentligen undrar jag hur mkt fyrverkerier det var och om det kanske bara var ljudet som var grejjen?

 

 

Som ensam resande är det inte alltid lätt att hitta folk att hänga med, men jag hade turen att via nätet träffa tre lokalbor som gärna visade mig runt i firandet. Vi möttes på torget och tog en drink varpå vi åkte tillsammans till kyrkogården.

På kvällen den 31oktober vallfärdar massorna till kyrkogårdarna. Här sitter man och äter, dricker och berättar historier. Det är som ett ganska lugnt festande. Runtom kyrkogårdarna finns marknadsstånd och lite mer högljutt partaj, dock så verkade det vara väldigt lugnt inne på själva kyrkogården trots otrolig mängd människor. Jag stannade upp vid en grav från 1800-talet och ägnade en stund åt att tänka på mina nära och kära som inte längre finns bland oss, må ni vila i frid.

Jag tog några bilder, det var så otroligt vackert. Bilderna kan såklart inte förklara hur det är att vara i allt detta, men de kan ge ett hum om stämningen.

 

KONSTUTFLYKT

Ingen vila ingen ro, dagen efter hände nya grejjer! En tjej från mitt rum i hostellet berättade att hon kommit i kontakt med en kvinna och att de skulle ses – ville jag haka på? Kvinnan i fråga är lokalbo och kan berätta lite om Oaxacas vardagsliv. Jomenvisst! Klart jag hakade på.

Det som vi trodde skulle vara en kopp kaffe å några historier blev till en hel dags guidad tur!

Kary mötte oss i stan och med hennes bil åkte vi till en närbelägen by där de tillverkar figurer av lera.

Litet sidospår- byarna runtom oaxaca som är konstcentrum – de har var och en sin egen specialitet. De specialiteter jag fick uppleva var svart lera, röd lera, träfigurer och mattor. Mer om detta strax -

Såå... vi åkte alltså till en by där de arbetar med lera. När de arbetar med leran så är den brun.

 

Själva grundformen – i detta fall dödskallen – görs med en form, en mall. Allt därefter är handarbete. Varje liten detalj på skallen är handarbete. Här är bild på hur jag försöker åstadkomma en blomma. Det krävs verkligen mycket övning!

Efter att ha arbetat med leran och lämnat den för torkning flera gånger lägger man in figurerna i en ugn för att stelna och då blir leran mattsvart. Den poleras sedan upp ordentligt och får en skinande svart färg.

Inför följande bilder vill jag påminna att inget är fabrikstillverkat, allt är handgjort, varje litet streck, varje litet blomblad har någon suttit och karvat ur leran. Imponerande.

 

Efter detta åkte vi till grannbyn som i sin tur var specialiserad på träfigurer. Vissa figurer täljs ur ett stycke, andra består av flera delar. De köper in träet ungefär som små stockar. Allt därefter sker på plats. De sågar, torkar, täljer, torkar, filar, torkar, sandpapprar, torkar. Träet måste torka i många omgångar då det annars är för tungt och målarfärgen inte fäster lika bra.

 

 

Efter att figurerna torkat klart målas de för hand – varje figur för hand, liksom våra dalahästar – och ställs ut till försäljning.

De klara färgerna ni ser på bilderna är neonfärger som med UV-ljus lyser i mörkret. Jättevackert när hon släckte ner och endast tände uv-lampan. Så häftigt hur hela salen lyste.

 

Därefter var det dags för en liten mumsbit. Kary tog oss till en lokal marknad som verkligen är för lokalborna. I marknaden fanns en restaurang där ägarinnan var klädd som ”Frida Kahlo”. Lite kort- Frida Kahlo var en konstnär med mexikanskt ursprung som efter en olycka levde med kronisk smärta. Hon är än idag många unga kvinnors förebild.

 Här fick vi smaka mole som är en komplex sås från Oaxaca med choklad som bas. Jag kommer att berätta lite mer om mole längre fram eftersom jag själv gick en matlagninskurs för att lära mig tillaga denna specialitet.

Mole finns i olika varianter och vi fick smaka svart, färgad och söt mole. Det är jättesvårt att förklara smaken, den är inte lik något jag smakat förut. Det är kryddig, rund, söt smak, men ändå inte för söt för att vara mat. Mole serveras vanligtvis med kyckling eller kalkon och tortillas.

 

 

Vi fick även dricka en dryck gjord på blommor som lokalborna dricker på eftermiddagen för att få i sig lite extra näring. Ungefär som vårt ”mellanmål”. 

 Det var en dag full av upplevelser. Vi som bara trodde att vi skulle ses för en kopp kaffe med en lokalbo!

 SANTO DOMINGO

Dagen efter skulle jag på matlagningskurs men den blev inte av, vilket faktiskt var lite skönt då jag kunde gå runt i stan i lugn och ro och titta på lite annat. Bland annat tog jag en promenad till Santo Domingo, en kyrka som tidigare varit ett kloster.

Inne i kyrkan råder lugn och även unga turister har respekt nog att hålla ljudnivån låg. På bänkarna sitter ett par ensamma personer och ber. Utsmyckningarna är otroligt vackra.

Följande dag var det återigen dags att dra iväg på äventyr! Jag och tjejen från hostellet tog en heldagstur med fem stopp. 

ARBOL DE TULE

Första stoppet var Arbol de Tule. Ett träd. Jahapp. Hehe.. intressant nog så är detta det största trädet i världen. Det är 58m i omkrets (stammen) och 42m högt. Trädet har levt i över 2000år. Det är väldigt väldigt väldit länge...

 

MATTOR

Efter detta åkte vi till en närbelägen by som har mattor som sin specialisering.

Här fick jag prova lite hands-on hur tungt hantverk kan vara. Vi besökte ett familjeföretag. De köper in ull från gårdar i närheten. Ullen tas av fåren inte oftare än var 6e månad, för att den ska vara stark. Mycket handlar om kvalitet.

När de har ullen så skall den bli till tunna ”trådar”. Lite svårt att förklara då jag inte vet vad det heter att göra detta, men man har två spikplattor som man drar mot varandra, med en bit ull emellan. Man drar dessa många gånger tills ullen är mer som en liten matta av sytrådar snarare än en klump.

 

Efter detta så ska ullklumpen bli garn, detta görs genom två simultana rörelser där ena handen snurrar ett hjul och andra handen släpper på lite ull i taget. Detta tvinnas då till att bli garn. Detta är samma som de gör på skansen i Stockholm för att få garn.

 

När de nu har garn vill ju de inte att alla mattor ska vara grå. Det man då gör är att färga garnet. Detta görs på lite olika sätt och jag väljer att inte gå in på varje steg i varje färg separat men en liten lista på var de får färgerna ifrån kan jag i alla fall bjuda på

 Svart -bönor
Brun – skal av nötter
Röd – parasit från kaktus (det är inte deras blod utan ett färgämne de har i sig)
Blå – en sten från torra delar av området

 Mattorna i Turkiet är gjorda med knutar, så är det inte här i mexico. Här vävs de.

 

Resultaten blir till exempel så här

 

  

HIERVE EL AGUA

Hierve el agua är formationer skapade av vatten som kommit upp ur källor och runnit över kanten. Vattnet har sedan avdunstat och lämnat kvar kalciumkarbonat och andra mineraler. Formationerna är upp till 90m höga och ser ut som vattenfall.

 

Själva platsen är belägen 2000möh och här finns också ett omårde där man kan bada i det mineralfyllda vattnet

Det tog oss ca 15min att ta oss hela vägen ner till botten av det största ”vattenfallet”

 

Vägen tillbaka var desto jobbigare... Thank god att jag tränat inför resan. Jag blir lika glad för det varje gång jag ska gå upp för en miljon trappor, om det så är i naturen eller upp på en pyramid :P

 

 

MITLA

Mitla är en arkeologisk plats som under zapotek-tiden var den viktigaste religösa platsen (medan Monte Alban var politiskt center). Mitla är främst känt för sina stenmosaiker och mönster på väggarna.

 

Till skillnad från många andra arkeologiska platser så verkar Mitla aldrig riktigt blivit övergivet. När spanjorerna kom så byggde de en by runt Mitla och den byn finns kvar än idag även om man nu spärrat av flera delar av själva gamla Mitla.

 

Mitla betyder ”viloplats” eller ”dödens plats” och man misstänker två urspurng av namnet. Det ena är att det är en religiös plats, således flera begravningar. Det andra är att alla stenar var röda, målade med en färg som hade hög koncentration av bly i sig. Målarna och folk som arbetade och tillbringade mycket tid i Mitla dog i förtid.

 

MEZCAL

Mezcal är en spritdryck tillverkad av agave. Vi besökte ett destilleri där vi fick en kort rundvandring och information om hur de tillverkar drycken. Det sägs vara en typisk mexikansk dryck, lite lik tequila i smaken.

Först så tar man agaven och tar bort alla blad. Man kokar sedan stammen under marken på glödheta stenar och täcker för med bladen som ”lock”. Detta tar c 3-7dagar beroende på väder. Efter detta låter man agaven ligga i ett bad och fermentera. Den släpper då ut en ”sav” som blandas med vatten och destilleras två gånger för att få till spritdrycken. Ungefär ;) .

Drycken i fråga finns som vanlig sprit, likörer eller finsprit. Den kan även lagras i tunnor olika länge för färg och smak. Den bruna Mezcalen har legat i tunnor 5-8år. Det finns även genomskinlig fin mezcal som tillverkas av vilt växande agave varav 1 växt behöver 25år på sig att växa. Av dessa behövs ca 25 växter för en flaska mezcal. Den kallas ”25'an” :P

Mezcal dricks i små "duttar", inte shottas. Ska man bita på något emellanåt så är det apelsin eftersom lime eller citron kan förstöra smaken.

 

RANDOM SKOJ

Delar av vägen hade vi lite sällskap hihi

 Jag är imponerad över hur enorma kaktusar som växer här. Jag trodde det var typ disney som drev med oss när de hade sånna här kaktusar i sina filmer.

 

 

En liten rolig grej är att när de ska säga att något är ”toppen” eller ”awesome” så säger de ”Que Padre” - vilket ju blir ”vilken pappa”!

 En annan lite rolig grej är att lime används till typ allt! Majs, mat, dryck, tilltugg. De har lime på eller till nästan allt. Sålede behöver det vara ganska lätt att få tag på lime. Lime kan man köpa nästan vart som helst- INKLUSIVE KLÄDBUTIKER! Haha.

I Oaxaca kör bilarna i och runt staden ofta med varningsblinkers på. Jag frågade en lokalbo hur detta kommer sig, och han sa att det var för att folk runtom ska lägga extra märke till bilden i fråga. Jag menade på att det gör man väl inte om alla har alla blinkers på alltid? Han blev lite ställd och hade inget svar på detta.. hmm.. Han i sin tur tyckte det var väldigt konstigt att vi bara använder dubbelblinkers när det skett en olycka. Ehm. Lite olika kultur.

 

COOKING WITH CHOCOLATE

Sista dagen i Oaxaca avslutade jag med en matlagningskurs. Läraren hade glömt att vi hade bokat så jag fick en privatlektion, lite kortare och på spanska hehe. Passade mig utmärkt plus att jag fick rabatt vilket jag såklart tycker om ;)

Mole

Första rätten vi lagade var mole. Mole negro (svart) är en komplex sås från Oaxaca som tillverkas av 17 ingredienser.

Chilin som används till mole går inte att få tag på överallt utan de är speciella och heter ”Pasillo chili” och ”Mulato chili”.

Man börjar med att ta bort stjälk och frön från chilin så att man bara har ”skalet” kvar, det är detta som används. Detta friteras snabbt i olja på en het panna.

Näst därefter friteras fröer och nötter – pecannöt, russin, sesamfrö, pupakärnor, mandlar. Alla var för sig, inte tillsammans eftersom de skall vara olika tid på plattan för att bli gyllenbruna.

Efter detta steks (också var för sig) tomat, banan och lök. Man börjar med rätt mkt olja i pannan eftersom första ingredienserna friteras, när amn sedan tar ut dem från pannan tar de atomatiskt med sig en del av oljan varför resten av ingredienserna sedan steks eftersom det är mindre olja i pannan. Praktiskt.

Allt läggs i en skål tillsammans med kryddorna som är timjan, oregano, nejlika, peppar, kanel, vitlök.

Allt från denna skål täcks med vatten i en mixer. Det mixas länge och väl till en len kräm.

Krämen hälls sedan över i en kastrull och man lägger i ”traditional Oaxaquenian chocolate” vilket är choklad som består av ungefär 2delar socker, 1del kakao samt lite kanel. Chokladen får smälta medan såsen reduceras i ungefär 3h. Den blir då en pasta. Slutligen tillsätter man buljong från det man ska äta. Så äter man kyckling till molen så tillsätts kycklingbuljong bara tillräckligt för att få upp konsistensen till lite mer krämig/flytande igen. Serveras med kyckling/kalkon och tortillas.

 Varm choklad

Nästa vi gjorde var varm choklad, inte så speciellt. Värm mjölk, smält choklad i. Det som var speciellt med det var att det var choklad från området, deras ”lokala” choklad.

 Glass

Slutligen till efterrätt gjorde vi chokladglass. Grädde, choklad och ”sour cream” - det är creme fraishe? Visst? Dessa ingredienser blandas och kördes sedan i en glassmaskin i 1h.

 

Helt klart var tillverkandet av molen mest inspirerande och lärorikt. Normalt i Oaxaca så äter de inte efterrätter, det är inget stort i Mexico över huvud taget. Deras mat består mer av tamales (majskräm med olika tilllbehör t.ex. sea food eller spenat å ost), tacos (såklart), enchiladas, tortillas och några grytor. De äter hellre soppa till förrätt och sedan en mindre huvudrätt snarare än att avsluta med något sött. Bönor finns i nästan varje måltid.

På bilden nedan ser ni mig med min lärare och på tallriken mole med kyckling,

Just på allhelgona bakas ett bröd som heter ”day of the dead bread”. Det är ett vanligt bröd, det är ingen skillnad på ingredienserna men varje limpa har ett ansikte. Detta ansikte är inte ätligt. Här är en fin bild på min hemmagjorda varma choklad tillsammans med day of the dead bread eller ”pan de muertos” (de dödas bröd).

  

Puh... well. Grattis att ni läst så här långt! Jag hoppas ni har lärt er en del om Mexico och Oaxaca, Det har jag definitivt gjort!!

I nuläget befinner jag mig i Tapachula, stop nr 4. Tapachula är en tämligen död stad. Det finns många igenbommade restauranger och butiker. Jag har inte riktigt identifierat något ”centrum” utan det vekar bara vara gata upp och gata ner av byggander. En mkt grå stad. Jag är bara här 1,5dygn eftersom jag imorgon morgon tar bussen till Guatemala City (6h) varpå jag ska hitta någon shuttle till Antigua där jag har fixat volontärjobb och boende på ett hostel 1mån.

En liten kul grej är att jag ofta möts av utmaningen att lyckas ladda min elektronik. Uttagen sitter ofta mitt på väggen och ”piggarna” i deras uttag är jättekorta. Så min adapter + laddare gör att hela ramlar ut. Det går liksom inte bara att sticka in och ladda. De har inget som håller kvar sladden i väggen. Så.. well.. får vara lite innovativ!

 

 

MÅNGA KRAMAR till er alla och en extra kram till Mamma som just nu har utställning på Galleri Bellman i Stockholm. 4-9nov, kl 13-19 – rekommenderas!

Puss å kram

Kaos