kaosm.blogg.se

Ett lite mer personligt inlägg

Hej alla!

Det här inlägget kommer inte att följa det vanliga mönstret för bloggen. Det handlar nämligen inte om en plats eller är späckat med intressant fakta. Det kommer inte ens vara en normal ordnad brödtext. Det här inlägget är ett collage av tankar och idéer och känslor jag haft under de 7 månaderna jag hittils varit på resande fot. Förvänta er inte ordning och reda och fina fotografier … … Detta är KAOS! :)

 

 

 

Jag vill så gärna dela detta med er! Känslan av att vara i en ny stad! Känslan och pulsen, det okända, skepticism från mig själv blandat med nyfikenheten för det nya. Önskan att lära blandat med rädslan att hamna på fel ställe/med fel folk.

Jag älskar att resa!!

Bussarna kör utan att stänga dörrarna, så fort personen har en fot inne – farligt å lite läskigt å jag försöker att aldrig vara sist att gå på haha.

Njuta av livet är att le åt hunden som skäller på taket, fnittra för sig själv åt ironin i att en lationokille har en tröja med en snöig skog på - precis vid ekvatorn! :P

Lugn i sinnet ser jag ett gäng ungdomar träna capoeira på ett torg i solen.. så fint. Det gör mig glad att det fortfarande finns ungdomar som leker och har roligt och hänger på andra platser än vid sina datorer och/eller mobiler...


Mitt i mina tankar och njutning i solen kommer en mening in i mina tankar. En mening sagd av en man som kom in i mitt liv när jag inte riktigt var beredd.. Han gav mig en väldigt fin kopmlimang: "When you started talking to me life smiled at me again". Mer om denna man längre fram....

När jag reser kan jag ibland känna i bröstkorgen hur.. otroligt det här är!!! Jag bokstavligt talat tappar andan och kan  ha svårt att förstå att det är JAG som gör det här!?

Min själ ler och skrattar och dansar bugg inom mig när jag känner friheten! Att "nej, men d här var inte exakt vad jag sökte - jag tar mitt pick och pack å drar vidare" 
Min oroliga själ känner sig lugn när det inte finns för mycket ansvar, press, åtaganden och rutin. 

Plötsligt kommer det en låt i mina lurar.. en låt från en skiva jag snodde från min elaka värdfamilj i Brighton när jag var 17. Första riktiga resan själv, hemifrån 1mån. Och jag tänker hur otroligt mycket jag utvecklats sedan dess... hur otroligt mycket jag lärt mig om världen, om vänskap, kärlek och kanske framför allt om mig själv. Men samtidigt slår det mig hur otroligt lik jag är den jag som var 12 år sedan.  Jag visste redan då vad jag ville och hade energi, iderikedom och envishet. Modig/dum galen/rolig.. milsvida skillnader mellan mitt 17åriga jag och samtidigt ingen skillnad alls. Wow. 

 

Det är.så.mkt värt att veta exakt var man har allt i ryggan. Så slipper man packa upp och leta när man vill ha EN grej. 

Det går hönor och tuppar på gatorna – äkta känsla av att vara utomlands. På vissa platser kan jag vara veckor men fortfarande känna mig som en turist, medan andra ställen känns som hemma redan efter ett par dagar. Jag går självsäkert över gatorna och häftigaste är när jag ser så hemma ut så folk frågar om vägen! 

Centralamerika är verkligen en del av världen där jag som kvinna kan få känna mig uppskattad för mitt utseende. Haha. Lite beroende på vad jag har på mig så kan jag inte gå många meter utan att få uppskattande komplimanger. ”komplimanger”. Männen visslar, bilar tutar, killar ropar... Det är faktiskt smickrande. Men i vissa fall, beroende på mitt humör så blir det bara...äckligt. :P I Sverige har jag varit med om att ha blivit tafsad på utan att ha bett om det. Det har inte hänt här. Här är de mindre subtila mentar iaf inte på en utan att kolla att det är okej. Det ”värsta” var när en 13åring visslade efter mig... jag ba ”REALLY!?”...... heh..

 

Jag utsätts för risken för många faror nu när jag reser ensam genom länder med annan kultur. Jag vill inte uppröra er eller något men folk i min omgivning har varit med om mycket tråkigt. Allt från enkla små stölder (även jag har fått saker stulna, inget speciellt dock, främst mat) till våldtäkter (ingen jag känner) till mord... En tjej blev mördad på Bocas. Hon var från tyskland. Det jag märker som en gemensam faktor för de som råkar ”riktigt” illa ut är att de är

1. alkoholpåverkade

2. ute ensamma i mörkret / eller max två unga tjejer

3. har alla pengar och pass på ett ställe

 

 

 

Jaaaaa men poängen med det här stycket var ju ”jag är i riskzonen för många faror … men det som hittills skadat mig mest har varit koraller HAHA”

Emellanåt tappar jag känslan av att vara utomlands. När jag lagar mat, kollar på netflix, fixar med bankärenden. Då känns det som att jag är hemma :) Hemma i ett tillfälligt hem men ändå hemma.

Hemma förresten. Vilket omtalat ord. Vad är hemma? Vad är hemma för dig? Vad känns som hemma? När folk frågar mig ”var bor du” så blir jag alltid lite ställd. Eller ”var kommer du ifrån”? Det tog ett par veckor att få till ett svar jag känner mig bekväm med ”Jag kommer från Polen men har min familj och vänner i Stockholm, Sverige.” Jag älskar Stockholm. Hatar vädret/klimatet iaf ¾ av året. Älskar mitt liv och folket. Tycker om att jag har pengar och möjligheter. Tycker inte om kulturen. Tycker inte om snobbarna och sättet att festa – föredrar brädspelskväll framför alkoholparty. Föredrar karaoke framför dansklubb. Gillar sättet polacker och folk i Panama festar på! SÅ NICE. Vuxna och barn i polen och panama festar tillsammans. Saknar de festerna från när jag var barn. Well well mer om detta i nästa Panama-inlägg.

Så – en annan liten tanke – jag är vit. Detta är första delen av världen där jag blir diskriminerad för min hudfärg. I centralamerika finns många föreställningar om vad ”vita” människor gör/kan/tycker/vill ha/är... osv. Framför allt så är vi rika. Punkt. Spelar ingen roll om man är backapcker som jobbar som volontär 35h i veckan för att spara 5$/dag eller att man uppenbart gått 3km till en liiiite billigare matbutik för att spara. De är säkra på att vi är rika för att vi är vita. Ja – vaddå. Visst växer det väl dollarseldar i huden på oss!? NEJ det gör det INTE!!! Sluta ta mer betalt av mig för EXAKT samma vara/tjänst bara för att jag är vit för helvete!! Det är fucking sjukt. Jag är noga med att försöka få lokala priser (går såklart inte alltid. Ibland är de obevekliga och förlorar hellre säljet än att ge mig samma pris som kvinnan som handlade 4sek före mig.....). Skönt för mig att jag kan spanska. ”5 för 3$” blir väldigt lätt ”3 för 5$” när vi vita närmar oss..... inte okej. Om någon är schysst å ger mig lokala priser utan större problem tidigt så blir jag stammis där.

 

En taxichaffis i Bocas, Panama sa en bra grej. Vi hade redan lyckats pressa priset ganska bra på resan så när taxichauffören körde upp sa vi ”1$ till stan”.

Han sa ”nej 1,20$”.

vi svarade ”Nej.. vi betalar inte mer än 1$/person”

Han: ”1,20$ för er båda. Hoppa in”.

Vi tittade på varandra – absolut. Vi kommer in i taxin och han visar en lista med priser. Han berättar ”Detta är fasta priser. Taxichaufförerna får inte neka er dessa priser. 60Cent per person till stan är normalpris. Allt över det är turistpriser. Vi har probelm att taxichaufförerna inte vill plocka upp lokalbefolkningen när de vinkar för att de vet om detta. Det är fel. Alla borde betlaa lika mycket. Ni har jobbat hårt för era pengar för att kunna komma hit. Ni har arbetat lika hårt som vi, ni har sparat och planerat och betalat en smärre förmögenhet bara för flyget över havet. Ni har jobbat precis som vi, ni ska betala lika mycket.”

En guide i Gambia år 2008 sa oxå en bra sak ”Pruta tills ni är nöjda med priset OCH försäljaren är nöjd. Det är inte alltid ni behöver ha det billigaste. Bara båda är glada över affären” . Jag gillar båda dessa filosofier.

Det är så många som har fått intrycket att alla vita turister bara super och köper dyrt krims-krams. Det är sant till stor del. Men det är stor skillnad på gruppen ”turister” och gruppen ”backpacker”. Vi är inte turister på samma sätt. Många av oss lever väldigt billigt och vill komma in i kulturen. Well well. Har inte mer att säga om saken. Är lite trött på att folk tränger sig före mig i kön och är otrevliga bara för att jag är vit. Är lite trött på att betala mer än mina kompisar bara för att jag är vit. Förresten – här räknas jag som BLOND! De kallar mig ”den blonda tjejen”.

Tidsskillnaden mellan mig och er har hittils varit ca 6-8h men kommer att bli mer när jag reser vidare. Men 8 h liv är mycket. 8h.. Jag lärde mig uppskatta 8h lite extra när jag åkte på en otrolig heldagstur med flera stop, lärde mig massor och fick uppleva coola händelser – allt medan ni sov! :P Eller de dagen då jag bokade en dejt, klädde upp mig , gick på dejten, gick på dejt, utvärderade – allt detta medan ni sov. Hihi

 

Det är uppenbart att det är väldigt billigt med arbetskraft i dessa länder. Det finns folk för allt känns det som! FEM personer jobbar på EN sopbil. Det finns personer vid övergångsställena för att hjälpa folk att gå över gatan och stoppa bilarna. Det är en eller två personer som packar påsarna när du handlar mat och sedan drar de vagnen till din bil och packar in i din bil. Det finns portvakter överallt. Överlag massor av folk som har jobb som ”egentligen inte behövs” … Det är dock en trevlig extra service :)

Jag har en stadsrutin. Första dagen tar jag hop-on hop-off för att få en överblick. Så skapar jag en plan, på andra varvet går jag av på de intressanta ställena. Sparar de platser som lätt går att ta sig till utan den bussen - via andra kommunikationer - till dagen efter. Sparar även det som är mkt nära hemmet , som ja kan gå till.
Jag gör ca 3 större grejjer per dag beronde på stad. Tex biomuseo, kanalen och gamla stan by night på en dag Panama City. Detta är ett sätt för mig att effektivisera turistande samtidigt som det ger mig maximal njutning då jag trivs med att hela tiden vara igång!


Ja e så cool, bara går ner till busshållplatsen å hoppar på lokalbussen som värsta lokalbon! 

När jag hörde "welcome, you are boarding flight to galapagos islands" så lovar jag att hjärtat hoppade ett extra slag i bröstet! Jisses. Denna dröm. Som var så långt bort. Ja är på väg nu. Jag har sparat pengar, jag har gjort en dykkurs för att kunna få ut så mycket jag kan av undervattenvärlden, jag har tränat och gått långa promenader för att förbereda mig och få ut det mesta av naturen ovan jord. Wow. Nu åker jag

Det känns ensamt ibland. Ibland ser jag något som jah vill dela med någon. Många av de backpackers jag möter har för skral ekonomi för att turista å åka på turer. Eller rättare sagt de prioriterar annorlunda. De går ut å festar å äter ute. Alla har vi olika mål med våra resor. Flera har uttryckt att det verkar tråkigt att hälsa på en by med ursprungsbefolkning och hellre vill festa, medan jag tycker det är väldigt tråkigt att gå till en högljudd klubb med dyra drinkar där jag inte ens kan prata med folk. Jag menar inte detta som nedlåtande utan bara konstaterande att vi e olika och har olika önskemål. För mig är detta främst en kulturresa, i andra hand en naturresa och i tredje hand en nöjesresa. Alla tre delar ger mig ju såklart nöje men bio skulle jag räkna till rent nöje, varken kultur eller natur ;P Festa å supa kan jag ju lika gärna göra hemma om jag ville det. Nu när jag är ute i världen är det VÄRLDEN jag vill uppleva!

Bra att jag inte har lätt att bli åksjuk. Jag har tillbirngat … eeeh.. kanske över 70h i bussar sedan jag lämnade Sverge varav den längsta turen har varit 18h om jag minns rätt. 

Under resan har jag såklart fått revidera några av mina västerländska föreställningar. Tex att varje hem har en mikro, eller att alla hostel har det. Även tankar på hur ställen ser ut. Jag visste inte att det fanns dunkin donuts, mcdonalds och burger king i en liten by i guatemala. Jag kommer inte på fler nu – me det ä många

Det tar lång tid att få dryck, ha tagit som längst 25min att få en öl... (ta ur kylen, öppna, servera). Överlag är servicen i många av centralamerikanska länder långt under vad jag anser vara okej. De är långsamma, otrevliga, bryr sig inte. De är UPPEBART bara där för pengarna. 

I mexico hade jag lyxen att få bo i singelrum och min introverta sida kände sig som en gudinna, ett litet rum på hostel, ensam i singelrum, en säng. 3 steg till toaletten. Kolla på hur många serier jag vill, sova när jag vill, byta om och ha mina saker var och hur jag vill. 

Härligt att vara i en kyrka igen. En hel del barndomsminnen. Att känna folk komma tillsammans i kärlek å inte i krig. En gemenskap som är mycket viktig i, för vissa,en orolig tid. Intressant att mässan e typ likadan fast jag är på andra sidan jorden. Fast mkt mer gospel-känsla i mässan, med klappar och glada sånger snarare än torra psalmer 

I centralamerika använder de uttrycket fru mkt friare. De anses vara gifta när de bor ihop även om de inte är gifta i lagens mening. Alla här är familj och kusiner och morbror och faster och jisses å hans moster :P Haha.

Ibland lite jobbigt när det inte finns en ström att följa, men människan är en art som gör det lätt att anpassa sig då vi har flockbeteende så till stor del kan man bara härma. Härma nya handlingar, kulturella skillnader. Bara titta på hur andra gör å hoppas att det är okej. Å om d inte är det så kan man iaf skylla på "åh men han gjorde så så jag trodde det var rätt att göra så. Jag ber om ursäkt jag kommer från en annan kultur. " 

Det här med antibiotikaresistens i världen.... well.... på apoteken här kan man köpa typ.. .vad som helst känns det som!På hyllorna står olika antibitikor i rad och massor av andra läkemedel går att helt enkelt fråga efter. Det där med recept är inte så noga. Och JISSES vad dyrt det är. De säljer ju tabletterna STYCK.... hej resistens!!! Så om nån vill ha antibiotika mot urinvägsinfektion så köper de tex 4 tabletter och är nöjda med det. Antihistaminer kostar ca 1kr/st i sverige. De kostar ca 6-7kr/st i costa rica....

Jag råkade bli kär.  Jag åkte tillbaka till Panama City och stannade här i 6v med en kille, en man som en gång sagt att livet log mot honom när vi började prata. Det är en av de finaste killarna jag någonsin varit tillsammans med och det är jättetråkigt att behöva lämna honom men jag känner att jag MÅSTE fortsätta den här resan. Det är för mycket kvar att se och göra och jag är inte redo i min själ att stanna på en plats ännu. Min själ är ännu orolig och jag kommer kanske aldrig finna ro. Så vi får hålla kontakten. Men om 1v åker jag till Fiji. Så får vi se om kärleken överlever att vara utan varandra en längre tid – se om vi kan hitta ett sätt att dela ett underbart liv tillsammans som vi drömmer om -men det får bli lite längre fram, jag MÅSTE se Australien först hihi! Tony är en av de finaste killarna jag dejtat. Han respekterar mig och sig själv, han har ideer och energi och fortfarande tillräckligt med plats för min energi. Han tycker om min matlagning och lagar själv bra mat. Han är snygg, smart och rolig. Har dessutom ett leende som får mig att bli varm inombords och kyssar som får mig att smälta..... Tony är en på miljarden och jag har haft turen att få träffa honom och tillbringa tid med den här underbara mannen. 

 

 

Jag hade flera olika mål med denna resa, ett av målen var att se om jag kan tänka mig att bo någon annanstans än Stockholm. Jag älskar Stockholm men jag trivs verkligen inte i det Svenska vädret. ¾ av året mår jag lite lätt illa av kylan. Jag har en värmefläkt vid min säng och är sällan utomhus mer än nödvändigt när det är kallt. Att kliva ur dusch eller bad är ofta en ren pina … Som jag skrev i inlägget om Panama City – jag är kär i staden. Och detta var INNAN jag träffade Tony. Sen blev jag kär... och Panama City blev allt mer attraktivt. Vi får se.. :) Det är en del av resan  - att bli tagen med storm men ändå behöva ta sig vidare. Det är livet för en backpacker, med känslostormar kärlek, hat, glädje, njutning, irritation... well.. All of that och mycket mer. 

Så... under resans gång blir det många tankar om framtid, dåtid, nutid...... allmänt massor av olika tankar. Det är skönt att få tid att tänka, stanna upp och känna.

Förresten - har jag sagt att jag ska plugga Masterprogrammet i integrerad hälsovetenskap i höst? :) På distans. Jag bara har en illusion om att det ska utmärkt att jobba i Australien, turista och studera samtidigt! Vi får se ;)

 Allt går med lite koffein ;)

 

 

 

Hejja på mig!

KRAM!