Hej alla!
Välkomna alla nya läsare! Pga en liten miss av Facebook som inte trodde på att Kaos är mitt riktiga namn så blev jag avstängd i två dagar. MYCKET värmande att det tog ungefär 15h för Sverige att reagera på att jag inte var anträffabar. Helt otroligt vad gemenskamen i Mensa kan värma ens hjärta på andra sidan atlanten <3 Tack vare detta missförstånd har ett par nya mensaner fått upp ögonen för min blogg vilket är roligt!!
Först och främt vill jag önska er alla GOD FORTSÄTTNING. Tack för alla härliga julhälsningar. Denna jul har tillbringats med volontärerna på hostellet.
Vi hade en bra relation ett par dagar som sedan blev lite konsitg och inte så trevlig. Jag tillbringade 2 dagar rätt ensam och sedan hittade vi tillbaka till varandra! Så roliga och trevliga människor! Är väldigt glad att jag får tillbringa julen med dem , men de är inte några vänner för livet. Vi julpysslade tillsammans!
Denna jul är absolut ett minne för livet!!
24e Julafton
Jobbdag, jag jobbade i restaurangen, inte många gäster men bland annat två svenska vilket såklart blev ”mitt bord” att servera. Hihi. Efter mitt jobbskift hade vi lunch med volontärerna, trevligt. Jag fick intrycket av att chefen är en väldigt ensam man, så jag köpte en liten julklapp till honom. Han är helt okej och bjöd oss på jullunch eftersom vi är långt ifrån våra famijer så jag kände att han oackså förtjänade ett litet tack. Jag gjorde en mugg med texterna ”Volontärerna *hjärt* Emir” (det vill säga volontärerna älskar Emir”) och ”pura vida” som är ett uttryck här i costa rica och på andra platser i centralamerika som betyder typ ”rent liv”, ”awesome live”, ”jag önskar dig ett njutningsfullt liv” eller ”njut av livet” eller ”livet är så bra”. Lite olika meningar beroende på hur du använder det och vem du frågar. Det stämmer väl inte riktigt att vi älskar vår chef men å andra sidan så blev han så själaglad av gesten så det var lätt värt att göra det!
Den 24e ägnade vi massor av tid åt laga mat och packa matpaket. Dessa matpaket var sedan planerade att delas ut åt de hemlösa dagen efter.
Vi lyckades på 14h laga och packa
-
Yuka-plättar (en grönsak som var ny för mig!)
-
salsa
-
banankaka/bananbröd
-
koksmuffins
-
gallo pinto (ris, bönor och paprika – typ nationalrätt)
Vi packade detta i bananblad för att spara på miljön och inte använda plastpåsar.
Efter en dag av hårt arbete förtjänade vi en god natts sömn. Morgonen efter vaknade vi upp fyllda av energi för dagens äventyr!
Den 25e
Vi träffades i köket och packade ner alla matpaket i våra väskor. Ut på stan och leta mindre lyckligt lottade själar!
Hos de som sov i sitt hus av kartong lämnade vi paket med en liten lapp där det stod ”god jul” och med de som var vakna delade vi en trevlig julmåltid.
VÄLDIGT lyckad dag. Jag älskade denna ide och hoppas kunna göra om den någon gång längre fram. Väldigt uppskattat av de vi mötte. De fick både sällskap och mat.
På eftermiddagen hade vi vår egen julklappsutdelning. Jag fick jättefint målade ägg, popcorn, favoritkakorna och en snickers. Även om jag överlag äter nyttigt här så är även jag lite galen runt jul! Hihi!!
På kvällen den 25e kom BELLA!! <3
Hennes bagage var borta men vi lät inte det påverka vår glädje. Första dagen tog vi en tur på stan, turistade och såg San Jose.
På bilderna är vi först vid parque central men ett monument vi inte riktigt förstod vad det innebar... och på andra bilden är vi vid den myket kända nationalteatern som är en av de äldsta byggnaderna i hela San Jose!
På ett ställe hittade vi en jättemysig lokalpub. Chefen var mycket glad att se oss, han kom och satte sig och pratade med oss för fullt. Han bjöd på tequila (som var mycket söt och lite som sirap?) och Casique som är någon lokal sprit. Hans cowboy-kompis kom också och satte sig vid oss och pratade för fullt. Väldigt trevligt och mycket charmigt.
Dagen efter åkte vi på en rikgit härlig tur! Vi blev hämtade i ottan och åkte till en by i närheten av San Jose. I byn fanns en kyrka av metall. Om vi förstod vår spansktalande guide rätt så hade kyrkan köpts från vatikanen och skeppats i delar till Limon, en av de stora hamnstäderna. Därifrån hade delarna åkt tåg till San Jose, följt av oxe och vagn till byn i fråga. Den låg sedan 3 år utan att byggas ihop pga brist på pengar medan lokalborna samlade pengar och till slut reste kyrkan som stod färdig 1912.
Efter att ha beundrat metallkyrkan tog vi oss till en annan by i närheten. Denna by är känd för sin produktion av trävagnar. De har ett speciellt mönster som de är väldigt stolta över och personalen meddelade oss att om vi ser vagnar i jordbruket med detta mönster var som helst i världen så har de kommit från denna fabrik. De menar att detta mönster inte används någon annanstans i hela världen.
Vi fick även lära oss om tillverkningen, gå runt i fabriken och se. En intressant historia är hjulets utveckling. En vanlig Costaricansk vagn har två hjul. Förr var dessa ovala. Efter det började man tillverka runda hjul men detta blev problem då ett runt hjul i ett trästycke krävde att man hittade bra stora träd, av vilka det gick att skära tjocka skivor som kunde vara hjulen. Nu för tiden har man istället utvecklat en teknik där man skapar hjul av flera trädelar.
Dessa trätrianglar skjuts ihop så de pressas ihop. Efter detta tar man på metallkanten. Den är avsiktligt ca 2cm kortare än omkrentsen på hjulet. Hela hjulet inkl trä och metall värms sedan upp och metallen utvidgas med än hjulet. Efter detta kyls allt ner så att metallen smiter åt tätt runt träbitarna.
Efter vagnfabriken åt vi en god typisk costaricansk lunch i regnskogen. Dagen till ära bjöd de på Gallo Pinto. Gallo betyer Tupp och Pinto betyder fläckig. Maten i fråga består av ris och bönor med olika tillbehör beroende på region och tradion. Riset är vitt och bönorna svarta därav fläckig, och det äts normalt till frukost – därav tuppen. Gallo Pinto. Vi fick gallo pinto med kyckling, sallad och friterade platanos (de där som är nästan-bananer fast de måste tillagas som jag nämnde tidigare).
På väg mellan stoppen fick vi njuta av vackra Costarikanska landskap
Sista och bästa delen av turen var att besöka varma källor och bada i vatten uppvärmt av en aktiv vulkan. Vattnet var ca 40-43 grader varmt vilket var väldigt avslappnande. Vi lekte lite med min go-pro i vattnet :)
Jag vill även dela något jag insett under resan. Det ena är att allt diskmedel på alla platser hittills har varit hårt i en plastförpackning. Det är hårt som typ kalksten. Inget flytande diskmedel av den typen vi använder hemma i Sverige. Jag gillar det här bättre!
Det andra är att i matbutiker i Costa Rica så är kassan ”kort”. Det finns inget band som flyttar maten och dirket efter ”blipp-terminalen” tar själva kassabordet slut och så lägger kassören maten i en vanlig matvagn. När du då kommer fram med din tomma vagn så tar du den fulla med din mat i och går bort till en packnings-area och packar din mat medan din tomma vagn blir ledig för nästa kund och kassören lägger då dennes mat i vagnen.
En liten sak jag tänker på som jag inte minns om jag berättat är att jag tänker mycket på var och hur jag placerar mina värdesaker. T.e.x när jag sitter och pluggar på ett cafe så har jag alltid en rem av ryggan runt fotleden så ingen kan "haffa" den och springa iväg.
Jag har även besökt både nationalmuseum och jademuseet men nu hinner jag inte skriva mer så ni får bli ännu mer bildade i nästa inlägg istället :)
Massa kramar!!
Kaos
