kaosm.blogg.se

Hej alla!

 

 

 

Ni som följt bloggen vet...att efter 365dagar ute på resande fot är jag hemma igen! Ett år kan gå fort men WOW vad mycket jag har hunnit se och uppleva..!!

Det här inlägget kommer att vara ett litet tankecollage över tankar som kommit och gått under resan, vissa kanske råkar bli upprepningar av saker jag redan nämnt medan andra är nya.

Jag går även kort igenom resan i kronologisk ordning men resten är ett collage- en mix av upp å ner och in och ut.

Först en tanke. Jag har rest jorden runt. JAG. Wow. Det är lite coolt!! Jag har besökt Nordamerika, Centralamerika, Sydamerika, Oceanien, Asien, Mellanöstern, Afrika och Europa. Jag besökte i ordning:

1. Mexico

2. Guatemala

3. Costa Rica

4. Panama

5. Ecuador (+Galapagos)

   Panama igen

6. Fiji

7. Australien

8. Taiwan

9. Förenade Arabemiraten

10. Egypten

11. Sydafrika

12. Zimbabwe

13. Portugal (Azorerna)

14. Sverige

15. Schweiz

    Sverige igen

16. Ukraina

 

För att läsa mer om specifika resmål och vad jag gjorde och upplevde där så gå in på de respektive inläggen i bloggen. I detta inlägg nämner jag inte så mycket om resmålen.

Jag hade några mål med den här resan där ett var att lära mig att släppa kontrollen lite och bara ”go with the flow”. Jag lämnade Sverige med en enkelbiljett till Mexico City, 2 bokade nätter på ett hostel i stan och en plan att vara borta 1 år, kanske mer. Det var allt.

Avskedsfesten var jättemysig, många som kom för att vinka av mig. Några av oss åkte till Arlanda för att vinka av mig. Jag minns att jag babblade på.... och nånstans mitt i så sa jag- jag kanske verkar lite hyper men dels så har jag druckit energidryck.. och dels så är det babbla eller gråta. Jag väljer att babbla.

 

När jag skulle säga hejdå till alla kändes det fortfarande bra men lite skakigt. Jag började såklart gråta...Jag skulle skiljas från många av mina nära och kära i många månader och klockan var dessutom 5 på morgonen och jag var trött efter en bra hejdåfest.

När jag sagt hejdå till alla och vände mig om... gick genom kontrollen, visade mitt boarding pass...DÅ slog det mig.WOW. Vad har jag nu gett mig in på!? Det var ju superkul så länge jag satt i mitt trygga liv och PRATADE om att resa ut i stora världen själv.. Men nu händer det på riktigt. Jag är på väg. Själv. Ett ÅR. Hur...fan... tänkte jag nu!?Varför!? Behövde jag ge mig in på detta?? Efter några sekunder av ren panik ändrades tankarna till... Jag är så cool!! Ut i det okända! Yeah!

Jag ville verkligen tillbringa mest tid i centralamerika och började där för att det var den viktigaste delen av resan för mig. Nu i efterhand tycker jag fortfarande det var helt rätt val!

 

Jag var redan innan lite intresserad av kulturen i centralamerika, ville lära mig mer! Spanska har jag läst ett par år i skolan så hade lite koll på grunderna. Redan i Mexico träffade jag en tjej som delade en vis tanke. Hon hade tillbringat 6 månader i spansktalande länder, utan att lära sig spanska alls. Kompisarna sa typ ”men vaddå, du har ju bott där så länge” - hon hade då fått en insikt. Den visa tanken hon delade med mig var att – oavsett om du är omgiven av språket så kommer det inte ”komma av sig självt”. Att lära sig ett språk kräver en insats! Jag visste väl det lite halvt sådär redan när jag åkte men hade också lite tanken att ”det kommer av sig självt” - men det gör inte det i en värld där de allra flesta jag möter pratar engelska. Så jag tog verkligen tag i spanskan redan första veckorna. Jag hade en liten anteckningsbok med mig där jag skrev upp ord som var nya och på förmiddagarna satt jag studerade grammatik. Jag kan nu med stolthet säga att jag förstår alla vanliga konversationer och kan hålla enkla samtal i flera timmar :) Jag har dessutom en riktigt grym grund om jag vill fortsätta till mer avancerad spanska – vilket jag vill!

 

Om man inte vet vilka platser man ska besöka på en långresa, är ett hett tips att kika in på listor som redan finns. Folk har redan gjort researchen både en och flera gånger innan du begav dig på din resa. Listor jag försökte använda när jag skule hitta platser att besöka var tex UNESCO's världsarvslista, listor på backpackerforum om ”okända smultronställen” eller ”missa inte detta när du är i närheten” samt att bara helt enkelt besöka de mest kända turistattraktionerna – de brukar vara kända av någon bra anledning.

Jag lämnade Sverige med en enkelbiljett till mexico city och två bokade nätter på ett av de billigaste vandrarhemmen i stan. Jag hade några hållpunkter på platser jag ville besöka men ett öppet sinne att jag kanske inte skulle nå dit hehe.

Mexico city var nice, men när jag bodde och volontärade en bit utanför staden kände jag mig inte säker längre och jobbet var inte vad de lovat. Om jag minns rätt köpte jag min biljett därifrån dagen innan jag åkte. Jag bara bestämde mig att jag trivs inte här, så jag drar vidare!

DET var den känslan jag var ute efter med resan. FRIHETEN att kunna åka vart jag vill när jag vill, - med vem jag vill!

 

 

 

Jag kom till Puerto Esondido som skulle vara ett paradis – och på många sätt var det det också. Jag levde billigt, jobbade i utbyte mot boende, pluggade spanska, lagade egen mat, tillbringade eftermiddagarna på stranden med en bra bok och spelade spel på kvällarna.

Många pratar om hur otroligt dyrt det måste vara att resa jorden runt men faktum är att det inte alls behöver vara speiellt dyrt. Sen gäller det att skilja på dyrt och ”mycket pengar”. För något kan kosta 10kr men vara dyrt- men det är för de flesta inte så himla mycket pengar. Medan något annat kan kosta flera tusen men fortfarande anses billigt, även om det är mycket pengar. Ett enkelt exempel -i en av butikerna försökte de sälja oss ägg för 5kr styck -bara för att vi var vita. Hehe. Nej tack- det är DYRT. Men att åka runt Mexico i 6v var superbilligt. Hela denna jorden-runt-resa totalt har varit väldigt billig när jag tänker på vad jag fått för slantarna.

I Puerto Escondido träffade jag några härliga backpackers som berättade att alla helgona var bäst i världen att fira i Oaxaca – en stad som ”bara” var 6h bort med bil.

Jaha... jag hade inte ens tänkt på att alla helgona närmade sig! Jomenvisst. Säger de att det är bra så är det säkert det! Låt oss testa! Igen – den där känslan av frihet. Jag hade ju ingen direkt plan på vart jag skulle härnäst, bara ungefärlig tid på hur länge jag behövde stanna på volontäruppdraget.

Ja just det, det där med datum och tider i centralamerika … så härlig kultur – allt är lite ungefär. Om jag skulle ta ett volontärprojekt i Stockholm skulle de nog vilja veta exakt från vilket till vilket datum, vilket schema samt exakt vad utbytet består i.

I tankar och meningar om ”centralamerika” menar jag även Mexico, fast de geografiskt hör till nordamerika – för kulturellt hör de absolut till centralamerika.

 

Så jag visste att jag skulle avsluta mitt volontärprojekt ungefär i slutet av oktober (jag fick stanna hur länge jag ville) så jag bokade en biljett till Oaxaca någr dagar innan jag skulle dit. Igen den där känslan av FRIHET.

Oaxaca var 6h bort med bil, men jag hade ingen bil... så det fick bli reguljärresa med buss genom Mexico. Att resa med buss 20h genom Mexico var en upplevelse i sig. Jag kände mig som i de där coola reseprogrammen typ ”när och fjärran” blandat med ”amazing race”. Man fick inte gå av en enda gång. På vissa stop kom det in kvinnor med magväskor och korgar och sålde läsk och chips. Jag var väldigt glad att jag hade tagit med mat i matlådor.

I Oaxaca fick jag verkligen känna att jag kom in bland lokalbefolkningen! Firade med dem, fick se deras kultur och gick på dejt med en schysst snubbe.

Topphändelser i Mexico:

* Heldagstur till Teotihuacan

* Besökpå kyrkogården på alla helgona i Oaxaca

 

 

 

Som ni kanske minns från bloggen så hade jag en fotskada 1okt-26december. Det var alltså 3 månader där jag inte kunde turista och leva som jag ville. I Guatemala förvärrades allt markant när jag stukade ena foten och vrickade andra (väldig otur!). Jag minns en kväll då jag bara satt å bölade på min säng och kände mig misslyckad. Jag hade lämnat Sverige för att uppleva ett ÄVENTYR, inte för att ligga i min säng med smärta och glo på netflix!?

Jag var nära på att åka hem, söka vård och sedan fortsätta resan när jag mådde bättre – men – kom fram till att jag ju lika gärna kunde ligga i en säng i Guatemala som hemma i Sverige. Varmare och ändå lite roligare!

Efter den blöta kvällen (av tårar alltså..) så ändrade jag inställning lite. Istället för att vänta på att foten skulle bli bra började jag söka efter aktiviteter jag kunde göra trots skadan. Jag bestämde mig för att skadan inte fick styra min resa mer! What doesnt break you – makes you stronger!

Med ny energi kastade jag mig ut i livet – en av de bästa vändpunkterna på resan!

 

 

 

 

Att vara en del av volontärgänget i Guatemala var otroligt upplyftande och lärorikt. Vi bodde tätt inpå varandra och jag fick verkligen känna på hur det är att vara fullfjädrad backpacker, inklusive stölder i sovsalen, folk som gick igenom mina saker, trängsel i köket när alla ska laga egen mat samt härliga skålar med konstiga vätskor i ännu konstigare glas. Flera av mina fördomar, eller föreställningar kanske, om hur det är att leva som backpacker införlivades. Det stämmer att folk har sex, högljutt sex, i sovsalarna hahaha. Jag hade hört det när jag bodde i London men visste inte hur vanligt det var! Själv hade jag min scarf som skynke/vägg så jag slapp se alla söta fina galningar som lekte med sina ragg för natten, utan kunde istället titta på netflix, skriva blogg eller läsa bok i min egen lilla hörna, detta trivdes jag alldeles utmärkt med. Det stämmer även att folk röker på lite vad som helst lite var som helst utan att riktigt veta vad de ger sig in på – det var roligt att titta på även om jag själv faktiskt höll mig mer oskyldig än man kan tro. Det är dock sant att unga tjejer som reser själva ofta kastade sig in i rätt riskabla situationer i en blandning av FOMO (fear of missing out) och YOLO (yo only live once). I vissa situationer var det tydligt att det gällde osäkra tjejer som hade något att bevisa för sig själva eller sin omgivning.

 

 

 

 

Det var stor fördel att vänta några år med att börja en sån här resa. Med livserfarenhet kommer även viss vishet. Jag blev inte utsatt för särskilt många stora risker eller problem då jag har ett säkerhetstänk och ett konsekvenstänk nuförtiden – vilket jag INTE alls hade på samma sätt när jag var 20...

 

Däremot var jag inte helt oskyldig. Jag kan ärligt erkänna att jag träffade en och annan flirt samt att jag faktiskt rökte på majja och råkade smuggla en liten spetsad brownie över en landsgräns. Ska man erkänna sånt på nätet? Hehe.. Kan i alla fall (ännu en gång) konstatera att marijuana inte har någon rolig effekt på mig och jag har inga önskemål att leka med detta igen. Been there done that. Skipped the t-shirt.

Jag jobbade som volontär på en matlagningsskola där de har kurser för turister i Guatemalansk matlagning. Det som var lite extra coolt är att jag insåg att min spanska är ganska bra, eftersom det jag jobbade som var tolk! Härligt att alla timmar av pluggande gjort nytta!

I Guatemla blev jag erbjuden jobb som manager för hostellet jag volontärade på och jag var lite sugen på att stanna ett par månader och jobba ihop några slantar innan jag drog vidare..... men bestämde mig för att en månad i Antigua fick räcka-världen har många smultronställen att upptäcka- dags att resa vidare!

Topphändelser i Guatemala

*Känslan av att vara en i volontärgänget – arbeta mot ett gemensamt mål

*Tre dagars utflykten till sjön Atitlan, inkl kajaktur i soluppgången och hästridning på vulkanerna

*Att SE vulkanutbrott inklusive sprutande lava inte långt från där vi var! Wow!

Ja förresten - angående den där topphändelsen vulkanen. Wow. Jag stod på en takterass en kväll. Så vände jag utan någon direkt anledning blicken mot vulkanen och EXAKT då var det ett utbrott! Lavan sprutade rakt upp och rann längs vulkanen och efter det kom rök. SÅ HÄFTIGT och något jag aldrig trodde jag skulle bevittna i verkligheten! Jag har bara foto från utbrott dagtid, men det där utbrottet på natten kommer jag ändå alltid minnas.

 

 

Det kändes jättekonstigt att prata svenska. Engelska och spanska hade varit mina huvudspråk och plötsligt skulle tungan och käkarna skapa svenska ord. Det var en väldigt ovan känsla och jag hade svårt att hitta orden efter att inte ha pratat mycket svenska på 3 månader.

I Costa Rica fick jag för första gången på jorden-runt-resan verkligen njuta av naturen. Vi besökte både nationalparker och djurskyddscenter. Att se små bebis-havssköldpaddor i vilt tillstånd ta sig till havet och börja livets långa resa var upplyftande på många vis – det gav en känsla av hoppfullhet för en ljus framtid.

Höjdpunkter i Costa Rica

• Forsränning på forsar grad 1-4

• Bebisköldpaddan som hälsade oss välkomna på stranden när vi kom till tortugero

• Volontärgänget på hostellet i puerto viejo. Vilket gäng. Vilka vänner. Vilka härliga stunder!

Från Costa Rica tog jag bussen till en plats jag hade läst om på många backpackerforum nämligen Bocas del Toro, ögrupp i nordöstra Panama. De flesta av platserna jag besökte på vägen hade jag antingen läst om på något backpackerforum, hittat via volontärsidan eller blivit tipsad om på vägen. Endast några få resmål var 100% spikade innan jag åkte (dessa var mexico city, panama city, glapagos och brisbane).

Volontärprojekten förresten. Jo, jag vet inte hur mycket jag har berättat om det. Det finns en hemsida som heter ”workaway” där man betalar en liten summa för att kunna kontakta alla anonsörer (de betalar också för att vara med). Annonserna är allt från ”kom och hjälp en dag på ett event mot att du får lunch” till ”jobba på ett barnhem/hostel/farm mot mat och boende”. De flesta volontärprojekten är på hostel eller hos familjer som söker hemhjälp. Vanligast är att de önskar att man stannar minst en månad och vanligast är att man får boende och i vissa fall mat. Jag kan verkligen rekommendera detta sätt att resa då man genom att ge några timmar av sin tid var dag får en unik chans att komma in i kulturen. På flera av projekten kan man även ta med sig sina egna barn – så låt inte det vara en anledning till att inte åka! Det finns ofta massor för barn att göra i en så ny, intressant miljö som många av dessa platser erbjuder!

 

Allt jag visste om Panama innan jag lämnade Sverige var att de har en kanal som är viktig för handeln i världen. Men jag lärde mig massor när jag kom dit. Tiden i Bocas fylldes av dykning samt besök av min vän Anders. Det var ett ritkigt paradis! Jag har träffat folk där som jag absolut vill träffa igen och planerar åka tillbaka och volontära på dykcentret tillsammans med mina barn när de blir lite äldre hehe. Drömmer mig framåt i tiden!

Efter bocas åkte jag till Panama City och fick bo hos mamman till en kompis-kompis (att ha kontakter lönar sig!). Gratis boende mot att jag bara pratade lite engelska med mamman i familjen – yey!

 

 

 

Att resa själv och inte behöva anpassa sig efter någon är väldigt lyxigt men emellanåt lite ensamt såklart. Det finns ju för- och nackdelar med båda resesätten. Det positiva är att jag kunde bestämma samma dag vad jag ville äta, var jag ville gå, vem jag ville träffa. Jag kunde lägga jättemycket pengar på en turisttur för att sedan leva snålt på bönor i en vecka. Jag kunde plötsligt bestämma mig för att flirta med en av volontärerna i gänget och kyssas på en fest för att sedan bestämma mig att aldrig mer träffa personen i fråga. Jag kunde ta mitt pick och pack och på en dag köpa biljett och dra vidare. Sen var det lite ensamt ibland också. Att tex åka på turistturer och uppleva häpnadsväckande arkitektur, kultur eller historia är inte lika roligt om man inte har någon att dela det med. Detta var dock inget stort problem då de det ofta fanns sociala människor i de flesta grupperna som åkte på dessa turer. Det som kunde bli problem med att åka själv var något jag återkommer till flera gånger –bristen på känslan av sammanhang. Vissa kvällar kändes det väldigt ensamt. Speciellt om jag var ny någonstans och ännu inte hunnit lära känna nytt folk. Jag hörde då inte till något sammanhang och hade ingen att arbeta mot gemensamma mål med. Detta var jobbigt. Det kom till en punkt då jag tänkt alla de där tankarna som inte hanns med i Sverige och det kom en punkt då jag haft tillräckligt med egentid. Ofrivillig egentid är inte lika roligt som när man valt det. Detta var dock ett litet problem som jag löste med filmer, böcker och plugg. Summan av kardemumman är att jag ÄLSKADE att resa på just denna resa själv!

 

 

 

I Bocas del Toro kunde jag verkligen slappna av – jag trivdes SÅ bra! Jag kände mig som en i gänget på dykcentret där jag gjorde mina kurser och jag kunde verkligen slappna av på fritiden. När jag kom dit hade jag tänkt göra kurs till att bli PADI Divemaster men kunde inte hålla mig när fler möjligheter öppnade sig. Jag hade redan advanced cerifikatet och på plats gjorde jag kurserna

• Rescue Diver

• Nitrox

• Deep speciality (40m)

• Peak preformance bouyancy

• Divemaster

Jag har alltid varit bra på teori, lite trögare på praktik men här flöt (höhö..) allt på riktigt bra! Jag är stolt att säga att läraren sa att jag var den bästa studenten han nånsin haft och att han försökte muta mig på flera olika sätt att stanna och arbeta på dykcentret samt göra min instruktörsutbildning med dem. Jag är glad över att ha lärt känna honom och kunna säga att han var en sjukt bra instruktör och jag ser fram emot att åka tillbaka och dyka med honom många gånger till!

 

Efter Bocas åkte jag som planerat till Panama City. Redan från dag ett blev jag helt kär i staden, se det inlägget för mer info. Som planerat tillbringade jag en vecka där innan jag åkte vidare.

Topphändelser i Panama (första vändan):

• Dykkurserna

• Heldag på lyxyacht med delfinskådning och snorkling

• Känslan av ”hemma” i Panama City

Från Panama flög jag till Quito, Ecuador. Jag tänkte inte på att det skulle vara så satans kallt där! Jag trivdes inte alls. Det var häftigt att veta att jag varit på ekvatorn, men jag frös och åkte snabbt vidare till Galapagosöarna – som var helt amazing!

Att vara volontär, eller backpacker kanske egentligen, är ett sätt att leva som liknar kollo när man var barn, bara att detta är mer seriöst och med mer eget ansvar. På de flesta hostel har man bara plats för sin ryggsäck, inga hyllor, galgar, lådor eller sånna bekvämligheter. Jag sover rätt lugnt så jag kunde i många fall använda en del av sängen som hylla. Utöver det så hängde jag en stark tråd mellan sängpelarna, som jag använde till att hänga saker på. Som backpacker hade jag heller inte mycket saker med mig! Ett par långbyxor, en klänning, lite sommarkläder, en tjocktröja (haha syns på fotona när jag köpte nästa haha), toalettartiklar och en liten bag med ”bra MacGyver grejjer” som fickkniv, stark tråd, måttband, extra klämmor till ryggan mm. Jag visste redan att jag klarar mig på få saker/kläder men det kändes ändå coolt att inse hur bra jag faktiskt klarade mig. Det var flera gånger jag kände ”åh jag skulle vilja köpa detta, det är ju ändå SÅ billigt”. Men avstod. De flesta av sakerna jag hade skulle ha flera användningsområden eller vara så viktiga att jag behövde dem trots att jag bara kunde använda dem till en sak. Jag hade långbyxor som jag kunde göra om till shorts med ett blixtlås. Jag hade ett tygstycke som jag kunde använda som avskärmning från andra i sovsalen, skydd mot sol, scarf vid kyla. Bara för att nåt var superbilligt och bra att ha var det ändå inte självklart att köpa. Jag höll hårt i slantarna och framför allt höll jag hårt i den platsen jag hade i ryggan. Jag ville inte ha massa onödiga saker som jag inte skulle använda tillräckligt. Alla mina kläder totalt inklusive tjocktröja och handduk vägde ca 2,6kg.

 

Appropå kläder kan jag nämna lite kort om tvätt. Jag hade som sagt inte med mig mycket kläder och inget jag var direkt rädd om. I centralamerika har de ”tvätterior”. En plats där man lämnar in sina kläder och får dem tvättade, strukna och vikta. På dessa platser betalar man per kilo vilket ibland kunde vara problematiskt för mig då de hade en minimidebitering. Säg att jag var i ett varmt land, då var det ju sommarkläderna som behövde tvättas- ca 1,5kg... Det nådde inte upp till minidebiteringen. De hade minidebitering eftersom de inte separerar kläder på färg, utan slänger allt i en maskin och det lönar sig inte för dem att tvätta en maskin med bra 1,5kg kläder. Men social som jag är så löste jag detta genom att dela maskin med någon annan när de tvättade. Vi slog helt enkelt ihop våra kläder till en påse och separerade dem sedan när vi fick tillbaka dem strukna och vikta. På vissa platser fanns inte tvätterior. Det femstjärniga hotellet i Egypten var en av dessa platser. De hade tvättservice på hotellet men att tvätta en t-shirt kostade mer än vad alla mina kläder var värda tillammans! Jag behövde ju ändå tvätta – lätt fixat. Ner i badkaret med alla kläder, handtvätt och hänga på balkongen! Städerskan var nog inte van vid den synen hehe

 

 

 

Jag har inte så många nya tankar att dela från Ecuador, än de som redan finns i bloggen. Jag tror jag skrivit om det mesta redan. Men kan nämna igen att Galapagosöarna var en helt fantastisk destination. Det känns som att jag vill åka dit igen och igen och igen – men å andra sidan tror jag inte jag skulle få ut mycket av att åka dit igen. Möjligtvis lite mer dykning – men annars känner jag att jag täckte övärlden riktigt bra och såg allt från pingviner till hajar när jag besökte hela 11 av öarna. De vilda djuren och deras naturliga flöden var väl bevarade så man verkligen kunde se hur de levde. Otroligt, obeskrivligt – man måste åka dit för att förstå.

 

Topphändelser i Ecuador

• Heldagstur till ekvatorn

• Dykning med havsköldpaddor

• Kryssning mellan öarna

 

Under tiden i Ecuador chattade jag mycket med Tony, kusinen till familjen jag bodde hos i Panama City. Vi träffades när vi var ute och festade med kusinerna i familjen. Första kvällen pratade vi bara lite, lätt flirtande. Dagen efter träffades vi och Tony visade mig lite mer av Panama City. Dagen efter det lagade vi middag tillsammans och sista kvällen innan jag åkte till Ecuador så var vi på bio med flera i familjen. Så började tydligen ett förhållande, fast det visste jag inte då. Just då kände jag mest att - ojoj! Den här killen är för intressant! Inte bra – jag måste åka härifrån! Jag VILL TILL GALAPAGOSÖARNA!

Som jag nämnt så var Galapagosöarna ett av de viktigaste målen med resan, kanske DET viktigaste. Ingen semesterflirt skulle få mig att ändra den delen av resan. Så jag åkte dit och WOW....!! En grej galapagosöarna är kända för, vilket jag håller med om, är att det är galet dyrt. Men så värt det.

 

 

 

 

Under tiden jag var där så passade jag som sagt på att chatta med Tony, kusinen. Det var roliga, seriösa, flirtande och inspirerande chattar vilka fick mig att tänka... Jag visste redan när jag lämnade Panama City att jag definitivt ville komma tillbaka någon dag eftersom det kändes som ”hemma” och för att jag hade trivts så himla bra!

Jag visste även att jag ville resa vidare, gärna till Kina och behövde då ett visum. När jag kollade flygen från galapagosöarna till Kina så gick många genom centralamerika så.. well.. varför inte göra två flugor på smällen och kombinera nytta med nöje?

Jag bokade därför en enkelbiljett till Panama City med intentionen att söka turistvisum till Kina från konsultatet i Panama City, samt träffa kompisarna och denne intressante unge man en gång till!

Ni som följt bloggen vet ju lite hur det gått sedan – flicka träffar pojke, pojke charmar flicka, flicka och pojke blir kära... Hihi!

Jag lyckades inte få visum till Kina – träffade en mindre trevlig man på konsulatet, en inte så hjälpsam sådan.

Jag stannade i Panama i sex veckor. Redan första vändan i Panama City kände jag att jag började bli lite nöjd med det backpackerlivet jag levt senaste halvåret. Det är jättekul att vara backpacker! Det är superroligt att träffa nytt folk och besöka nya platser. Men jag kände att jag nog börjar bli lite nöjd med att volontära på hostel. Jag började bli lite trött på att börja om på nytt på varje ny plats. Jag saknade mer än någonsin att vara en del av ett sammanhang samt att arbeta med andra mot gemensamma mål. När jag var i Panama andra vändan kände jag mig verkligen som hemma. Vi träffade Tonys vänner och familj på regelbunden basis och frågorna om mig och min person, samt övriga konversationer kunde äntligen utvecklas till att nå lite djupare, eftersom jag faktiskt träffade samma personer om och om igen vilket ledde till att vi hade en röd tråd att fortsätta på – istället för att börja om för varje ny träff.

 

Jag var dock absolut inte färdig med resandet! Icke! Ett år kändes fortfarande som ett bra mål. Jag kände inte längre att jag nödvändigtvis behövde resa mycket längre än så, men absolut inte kortare. Grundplanen med ett år på vift stod fast och så vet jag ju nu med facit i hand att det var ett bra mål. Jag var dock rätt klar med volontärarbetet på hostel och ändrade lite sättet att resa till att bli mer turist (kunde nu även efter 6månader se att ekonomin höll för detta).

 

När jag och Tony hade känt varandra ungefär en månad började vi fundera över framtiden (jaja snabba ryck, men så kan det bli!). Eftersom jag redan hade en grundplan för vad jag ville så kunde jag och Tony fundera lite över framtid tillsammans...! Vi pratade om två olika planer. Jag ville båda, visste egentligen inte vilken jag ville mest. Ni som känner mig vet att jag velat skaffa barn i ungefär fem år och tänkt på detta med både glädje och ångest över att jag inte har barn än hehe. Har känt mig både stressad och lugn i olika perioder. Tony ville också skaffa barn så trots att vi inte kände varandra så väl ännu så sa vi – ska vi testa!? :)

 

De två tankarna angående fortsatt resa/liv jag hade var

1. Om vi inte blir gravida så åker jag till Australien och arbetar på fruktplantage, samt till oceanien och jobbar lite med dykning, möter Tony efter 10mån och ser var vi tar det därifrån.

2. Om vi blir gravida så reser jag som turist och plockar några topp-destinationer resten av året efter vilket jag föder barn i Sverige och sen får vi tillsammans se om vi vill bo i Panama eller i Sverige och så får vi ta det därifrån.

Vi hoppades att det blev bebis samtidigt som jag ändå ville åka och jobba i Australien... Jag ville helt enkelt både ha kakan och äta den! Jag ville resa mer, men har velat ha barn i flera år och äntligen träffat någon jag faktistkt verkligen kunde se som pappa till mina barn samt som min partner in all! Sen är jag inte så naiv som det kanske låter. Vi kände inte varandra SÅ väl när vi började försöka men vi bedömde båda att det var värt risken/chansen. Skulle det vara så att vi inte håller som förhållande så tyckte vi båda ändå att det var värt att skaffa bebis och vi båda tror på att den andra kommer bli en toppenförälder.

Dykjobb i oceanien lockade också så jag skaffade en kontakt på Fiji och fick en bra deal om ett 3v jobb där som Divemaster. Fixade även CV för att söka jobb i Australien, gjorde en onlinekurs i alkoholkunskap för att ev få jobba med servering samt hade redan sedan innan förberett med ett Working Holiday Visa.

 Ah förresten en liten parantes! För att inte bli ”fast” i centralamerika för länge, utan faktiskt resa jorden runt så hade jag redan skaffat mitt woking holiday visum till Australien i början av augusti 2016 vilket innebar att jag behövde passera gränskontrollen i Australien senast samma datum 2017. På detta sätt var jag ”tvingad” att hela tiden röra mig framåt.

Jag och Tony tillbringade sex underbara veckor tillsammans i Panama. Vi hängde mycket med vänner och familj vilket fick mig att verkligen känna mig som hemma. Vi turistade också en hel del. Vi bodde i en vulkankrater två nätter, besökte panamakanalens norra slussar och besökte ruinerna av gamla panama city. Mer om detta i det inlägget.

 

Hur som haver så kom inte mensen när den skulle när jag var i Pananama och vi började hoppas. Skräckblandad förtjusning... Ville dock inte ta graviditetstest direkt för jag var så orolig att det skulle visa negativt. Men när det väl var dags att packa väskorna för Fiji så kunde jag inte vänt längre – och testet visade positivt! Vi skulle få en liten bebis!!

På 30min hade jag gjort upp en ungefärlig plan för resten av resan och med bebis i magen tog jag flyget till Fiji.

Topphändelser i Panama (andra vändan):

• Stå uppe på kanten av en vulkankrater

• Hänga med kompisar och känna mig som hemma i en familj

Från och med Fiji fick nu resan lite mer turist-karaktär med de fördelar och nackdelar det innebar. Jag avbokade jobbet som divemaster för att inte riskera att skada fostret och åkte istället på turer och turistade utan att arbeta för mat och uppehälle under tiden.

Det positiva var att jag kunde röra mig snabbare över jordklotet och besöka fler platser och få fler upplevelser på kortare tid. Jag var lite mer fri i den dagliga planeringen då jag inte hade ett jobb att gå till men å andra sidan fanns det negativa. Jag hade emellanåt känt mig ensam tidigare men ingenting mot hur det kändes nu när jag turistade och inte ens hörde till ett volontärgäng. Jag var verkligen helt själv. På dagsturerna träffade jag roliga människor men middagar, kvällar, nätter och morgonar var väldigt ensamma. Det var trevligt ibland när jag kände att jag bara ville ha en paus från allt och alla, men som jag nämnde hade jag redan fyllt min kvot av välbehövd egentid på denna resa.

 

 

 

 

Vissa dagar var jag helt utslagen av trötthet pga graviditeten och då var det skönt att vara själv men det var inte många dagar jag kände så.

Kort sagt: Jag rekommenderar inte att resa jorden runt själv som turist, utan projekt som innebär att träffa folk, om man inte är superintrovert.

Som tur är var det inte många platser jag var helt själv på, det var Fiji, Sydney och Taiwan – på alla övriga destinationer som skulle komma hade jag sällskap! :D

Topphändelser Fiji

• Åka flotte nerför en flod och njuta av naturen

 

Självklart skulle jag till Australien även om jag nu inte längre hade planer på att arbeta på fruktplantage.

 

 

 

Eftersom jag på ett annat sätt nu hade lite ”bråttom” att ta mig runt jordklotet i och med att resan skulle vara just ett år så råkade jag hamna i Australien i deras vinter. BRRRR!! Sydney var inte varmt! Dock charmigt!

 

 

Efter Sydney åkte jag och träffade mina kusiner i Brisbane vilket fanns med i grundplanen hela tiden.

Topphändelser i Australien:

• Guidad tur operahuset Sydney

• Mata kängurur i Brisbane

• Träffa kusinerna

 

Från Australien gick flyget till Taiwan och där har jag inte mycket att tillägga orginalposten som finns på bloggen. Det som var lite synd var att jag inte ritkigt orkade mig upp i den superhöga byggnaden eller upp med linbanan – de dagarna var jag helt enkelt för trött i och med graviditeten så de blev inte av. Jag kan dock tänka mig att åka tillbaka till Taiwan någon dag då jag även ville resa runt lite mer och inte bara hänga i Taipei.

 

 

 

Topphändelser i Taiwan

• Besöka templena

• Kvällsmarknaderna på gatorna

• Känslan av ”åååh vad guuulligt allt är” - besannade fördomar

 

Att åka till Dubai var en jättebra idé! Jag åkte och besökte min halvbror och framför allt – jag åkte till VÄRMEN! Jag hade saknat värmen sedan Panama (det hade varit lite svalt på Fiji också).

 

 

Den här resan har lärt mgi mycket om vad jag värdesätter när jag är på nya platser. Jag tycker det mest intressanta är att lära mig om folks vardagsliv. Tex finns skolplikt? Vad jobbar folk med? Hur mycket tjänar folk jämfört med hur mycket livet kostar – det vill säga – Finns möjlighet att spara efter att räkningar och liv är betalt? Vilka kulturella traditioner finns i landet som tex tar man av sig skorna när man kommer in? Hälsar man på ett speciellt sätt?

Jag fick dock rätt tidigt lära mig att det är inte lätt att komma över denna information som turist. Där jag jobbade som volontär eller lyckades träffa flera ur lokalbefolkningen kunde jag få en del av denna info, men inte ens då var det väldigt lätt. Dessa saker är så självklara för folk så det är svårt för dem att inse att de är intressanta för oss som kommer utifrån. Om jag frågar ”Vilka intressanta egenheter har ni för er här?” så får jag ju inga direkta svar eftersom det som jag anser vara deras intressanta egenheter inte alls är det för dem. Det är ju bara en del av deras vardag och varken intressant eller egenhet. Således fick jag lära mig att fråga på andra sätt och ibland helt enkelt ge upp och inse att jag inte alltid kan få allt jag önskar.

 

Att inte få allt man önskar förresten – FOMO. Jag tror jag berättade om detta uttryck tidigt i bloggen. Fear of missing out. Det var en av de största trösklarna att komma över på denna resa. FOMO. Jag ville gärna se ALLT, göra ALLT, besöka ALLA platser träffa ALLA människor, gå på ALLA event. Men som ni själva förstår så är det inte möjligt. Det finns något coolt med varje liten by i Mexico till exempel - jag fick tidigt acceptera att jag inte kan besöka dem alla om jag ville resa vidare. Att låta insikten, att jag inte klarar av allt jag önskar, sjunka in var en av de största bidragande faktorerna till en lyckad resa. När jag träffade backpackers som hade besökt andra platser kunde jag vara helhjärtat glad åt deras upplevelser och berättelser utan att i bakhuvudet ägna energi åt att tänka ”hur skulle jag kunna klämma in ett besök där i min egen resa?”. Jag hade helt enkelt accepterat att jag inte kommer dit på denna resa och istället njuta av det jag faktiskt upplevde. Genom att släppa FOMO kunde jag verkligen njuta till fullo av det jag upplevde. En härlig känsla och också ett av mina viktigaste tips åt andra!

 

 

 

Jag flög från Taiwan till Dubai och skippade Vietnam, Kambodja och Laos för att det är områden med Zika-virus. Zika är ett virus som sprids med myggor vilket är farligt om man har ett ungt foster i magen då zikaviruset kan orsaka missbildningar på fostret. Av denna anledning avråds gravida resa till dessa områden. Med hjälp av min acceptans för att jag inte kommer att kunna göra ALLT så kunde jag med glädje helt enkelt hitta andra resmål för de resterande månaderna av min resa, utan FOMO.

Dubai var SÅ varmt! UNDERBART. Jag har ännu inte hittat någon plats på jorden som varit för varm för mig. Jag har för mig att jag nämnde det i inlägget för Dubai ….. men en 40min rask promenad i strålande sol, mitt på dagen i Dubai i juli månad nådde fortfarande inte min gräns för känslan av ”för varmt”. Det var visserligen på gränsen och jag var duktigt röd när jag kom in och jag har sällan varit så positivt inställd till AC som precis efter den promenaden, men jag hade nog kunnat njuta av 20min till om det behövts hehe.

 

Topphändelser i Förenade Arabemiraten:

• Värmen

• Besök i världens högsta byggnad

• Jeeptur i öknen

 

Jag hade plötsligt en vecka ledigt mellan två planer och på ganska kort varsel bestämde jag och en vän oss för att mötas upp i Egypten. Detta var en av två destinationer på resan där majoriteten av tiden var semester utan några åtaganden. Vi bodde på ett fint hotell och tillbringade majoriteten av tiden vid poolen. Helt sysslolösa var vi dock inte – jag kan ju inte sitta still för länge. Självklart tog vi en del turer och lärorika utflykter.

 

Topphändelser i Egypten

• Kamelrutt vid pyramiderna i solnedgången

• Sola och bada pool dagligen

 

Efter Egypten kom en del av resan som nästan kan likställas med känslan av ”wow” i Galapagos. Två veckors turistande och safari i sydafrika och zimbabwe. På denna resa åkte jag tillsammans med andra resenärer som tillsammans bildade en grupp. Resan anordnades av en researrangör, gruppen hade en egen guide och allt var ordnat. Vi kom från världens alla länder och det var verkligen awesome. Jag vill ABSOLUT åka på fler sådana här gruppresor. Man blir verkligen både vänner och ovänner när man kastas in i att bo så nära inpå varandra under så många timmar av dygnet. Själv lyckades jag hålla mig till att bara skaffa vänner och blev till min glädje omtyckt i gruppen vilket bidrog till min positiva känsla av sättet att resa såhär.

 

Jag är en ganska social person och lätt att påbörja konversationer med vilket har hjälpt mig mycket genom resans gång. Jag har lätt för att plocka upp ämnen och hoppa in i lite vilket ämne som helst och kunna dra paralleller till andra ämnen eller helt enkelt fortsätta dialogen.

Har jag inget att säga kan jag dessutom alltid med lätthet prata om mig själv eller något jag kan dela ut mitt liv * ler stort * .

 

Safari i Afrika var en av drömmarna med Jorden-runt-resan och jag är väldigt glad att det blev av!

 

Topphändelser i Sydafrika och Zimbabwe:

• Safari i soluppgången

• Helikoptertur över Viktoriafallen

Från södra Afrika flög jag med ett par mellanlandningar ut i Atlanten till Azorerna där jag mötte upp en vän för den andra destinationen med fokus på semester. Jag hade inte ens hört talas om Azorerna förrän bara ett par veckor innan vi köpte biljetterna vilket gjorde det ännu mer lockande att besöka. Det har ju under resans gång varit en bra blandning mellan kända platser och mindre kända hörnor av världen. En vecka med en kompis hemifrån var trevligt som omväxling efter att ha tillbringat två intensiva veckor med främlingar (varav vissa blev kompisar!). Naturen var fantastisk och det var härligt att kombinera slapp med turistande.

 

Topphändelser från Azorerna:

• Äta mat lagad i ångor från en aktiv vulkan

• Utsikterna

 

Från Azorerna gick flyget till en plats som ligger mig mycket kärt om hjärtat nämligen Stockholm. Sveriges huvudstad och sedan många år min hemstad. Trots att jag rest ett varv runt Tellus så tycker jag fortfarande Stockholm är den bästa staden i världen. Stockholm har kanske inte det coolaste nattlivet eller de vackraste båtturerna – men bra nog nattliv och fina båtturer ändå! Räknar jag allt som allt så får Stockholm utan tvekan flest poäng i min bok!

 

Appropå bok – under resans gång hade jag en anteckningsbok i vilken jag bad vänner skriva en hälsning till mig innan jag reste vidare till nästa destination. För att de skulle känna sig avslappnade att skriva fritt så hade jag regeln att jag inte fick läsa deras hälsning förrän jag lämnat platsen. Hälsningarna jag fick... åååh.. Jag trodde mina kompisar skulle skriva typ ”härligt att träffa dig, lycka till på din resa” .. Men nej.. Hälsningarna var mycket personligare än så.. 

 

 

I Stockholm var jag noga med att vara där som turist/backpacker. Jag bodde i ett rum jag lånat av en kompis och besökte turistplatser såsom kungsträdgården, kaknästornet och djurgården. Ni kan såklart läsa mer om själva besöken i Stockholmsinlägget. Att turista i sin hemstad är något jag rekommenderar alla att göra! Det är lätt att rekommendera olika turisttattraktioner, men det är ju ännu bättre om man faktiskt provat själv. Att turista i sin egen stad krävde mer planering än andra platser just för att inte råka hamna i gamla hjulspår. Det är lätt att tänka ”jag ska bara...” men nej! Jag var där som turist och skulle inte göra typiska ”invånare”-grejjer. Tack vare beslutsamhet funkade detta!

Topphändelser Stockholm med omnejd:

• Guidad tur på Gripsholms slott

• Kvällstur med djurgårdsfärjan

Efter Stockholm tillbringade jag en intensiv vecka i Schweiz. Det var så härligt att kunna göra det som var en av förhoppningarna när jag åkte på resan – nämligen träffa någon under resas gång och sedan resa en bit tillsammans! Jag fick uppleva så mycket i Schweiz! Jag sa redan när jag åkte dit att jag fortfarande är på backpackerbudget och inte riktigt kan göra allt vi önskade, men kompisen i Schweiz tyckte inte att det var ett stort problem och valde helt sonika att bjuda mig på flera av aktiviteterna, underbara människan. En fin kommentar jag tar med mig är från när vi var och åt fyra (fem?) rätter middag med utsikt över Bern. Jag tackade otroligt mycket att han bjudit mig på denna lyxiga middag och sa att han verkligen inte behövde göra det och han svarade att han vet att han inte behövde, men att det är en fröjd att få bjuda någon som blir så hänförd av varje detalj i upplevelsen! Det var fint sagt.

 

Topphändelser i Schweiz:

• Se björnarna

• Äta ostfondue i medeltidstaden Gruyiere

• Åka moppe genom Bern

 

En sak jag tänkte innan jag åkte på resan att jag ju kan vara ”vem jag vill” ute i världen! Jag skulle ju åka jorden runt i ett år och träffa massor av folk som inte kände mig! Jag kunde låtsas att jag heter Anna, eller Camilla.. Att jag jobbar på kontor eller på cirkus (well.. det sistnmända skulle kanske inte va så smart...). Men ändå – förstår ni poängen? Jag kunde plötsligt få en ”nystart” och för ett par veckor per plats vara precis vem jag vill! Men............. men....... när jag väl kom till Mexico så.. hade jag ju redan så mycket intressant från mitt verkliga liv att dela, så det kändes inte alls intressant att hitta på en ny person. Jag testade väl nån gång att tänja på sanningen men insåg rätt fort att det inte alls var lockande. Jag hade ju inte alls samma passion i påhittade egenskaper och minnen som i de verkliga! Jag insåg helt enkelt att jag är stolt över det jag åstadkommit och den jag är!

För att avsluta resan med dunder och brak så bestämde jag mig att integrera den årliga resan ”höstweekend med Kaos” med sista resmålet. Vi var således nio personer som åkte till Kiev tillsammans. Jag hade bjudit in mina vänner så det var lite som en mjukstart för mig att träffa dem innan jag kom hem på riktigt.

Topphändelser i Kiev:

• Fotosession i city

• Laga ukrainsk mat hemma hos en äldre dam

 

Så kom jag äntligen hem... Hem för vardagsliv, jobb, vänner, event och allt däremellan. När jag gick av i Arlanda kände jag .. Wow.. Jag har rest jorden runt! Ett ÅR utomlands.

 

Under det här året gjorde jag bland annat följande

• Volontärarbetade som:

  • Målare

  • Städerska

  • Receptionist

  • Tädgårdsmästare

  • Pool-rengörare

  • Tolk

  • Eventplanerare

  • Volontärsamordnare

  • Bartender

  • Servitris

• Besökt nationalparker och sett över 50 nya djurarter

• Blivit Divemaster, dykt över 80 dyk

• Besökt över 15 UNESCO världsarv

Besökt 16 länder, i 6 världsdelar

 

Jag är jätteglad att jag åkte på denna resa. Jag lärde mig mycket om mig själv, även om jag inte känner att jag förändrats särskilt mycket. Inte mer än jag hade gjort ändå om jag var hemma och blev ett år äldre och skaffade barn. Jag känner inte att resan i sig förändrat mig knappt alls men jag har som sagt lärt mig en del om mig själv, mina prioriteringar och vad som gör mig glad, ger mig energi. Det är lite skillnad att åka som 20åring på en sådan här resa, då förändras man rätt mycket tror jag och mognar. Men jag var redan både resvan och normalmogen för min ålder när jag åkte :) Typ :)

 

När jag började planera resan (samtidigt som jag försökte att inte planera för mycket) så hade jag några hållpunkter.

 

Dessa var:

• Tillbringa mest tid i centralamerika

• Bli bättre på spanska

• Volontärarbeta på olika platser

• Se kulturen i länderna jag besöker

• Tillbringa bra med tid och pengar på Galapagos

• Lära mig lite om asiatisk kultur

• Åka på safari i Afrika

• Besöka

  • Mexico

  • Centralamerika (välj länder fritt)

  • Galapagos

  • Australien

  • Asien

  • Dubai

  • Södra afrika

 

Av de hållpunkter och tankar och planer jag hade blev de flesta av men inte dessa:

*Dykning i oceanien

*Arbete på fruktplantge i Australien

*Besöka Asiatiska fastlandet

 

De andra punkterna blev mer eller mindre uppfyllda och det coola är att trots att jag trodde jag hade ungefärlig koll på vad jag skulle uppleva på vägen så fick jag MÅNGA överraskningar och upplevelser jag verkligen inte var beredd på!

 

 

Ett mål med denna resa var att komma in i andra kulturer både vad gäller vardag, högtider och andra traditioner och vanor. Det jag inte räknat med är jag åkte hemifrån var att jag skulle få chansen att interagera så mycket med naturen också! Självklart förstod jag att tex tiden i Galapagos skulle innebära interaktion med naturen, samt att jag skulle se många djur – men allt har varit på så mycket högre nivå än jag var beredd på! Jag har hatat både en afrikansk elefant och kängurur, lekt i vattnet med sjölejon, blivit utittad av en cappuchin apa och dykt med hajjar. Jag har sett flera djurarter para sig, bland annat landsköldpaddor, pingviner, rockor, ödlor och kor samt fått se naturens under i pelikaner, iguaner, apor och lejon, för att bara nämna några! Jag har fått se mirakel i hur pyttesmå gulliga havssköldpaddor tar sina första steg och sveps med havets vågor ut i det stora okända för att bara några veckor senare få njuta av att se deras framtid i de vackra ståtliga havssköldpaddorna som simmade förbi på armlängs avstånd. Jag har smakat frukter och grönsaker jag aldrig hört talas om och njutit av utsikter och skogar som inte ens fanns i mina vildaste drömmar. Jag trodde jag åkte för att lära mig mer om kulturer – men det var naturen som tog mig med storm!

 

Att åka ett år räckte bra för mig. Att blanda turistande och volontärarbete var superskoj och givande för både intellekt och socialt liv. Att resa själv var en BRA ide. Jag önskar jag kunde åka igen. Jag önskar jag började resa när jag var 25 så jag kunde göra ett varv till innan nästa del av livet kom, men är samtidigt så nöjd – det räcker! Jag är SÅ redo för nästa del av livet, att integrera resandet med familjeliv. Att ha en vardag med barn, jobb OCH resande pararellt.

TACK till alla er som läst bloggen!

Jag vet att det inte är många som läst ALLA inlägg, men så kan det ju vara. Man läser om det man specifikt är intresserad av och det är ju helt okej. För mig var bloggen ett sätt att visa er där hemma vad jag pysslar med samt ett sätt för mig att sedan kunna gå tillbaka och se vad jag faktiskt gjorde alla dessa veckor i andra hörnor av världen.

Tack för allt stöd, all uppmuntran och alla glada tillrop!

 

Nu börjar nästa del av livet!

Många varma kramar,

Kaos