19 Sep

13:30
Twitter Facebook

Sydafrika – Zimbabwe

0kommentarer

En av de bästa delarna på hela jorden-runt-resan var tvåveckorsturen i södra Afrika. Som jag nämnde i förra inlägget möttes gruppen upp i Kapstaden. Det var en salig blandning av härliga resglada filurer! Vi hade ett kärlekspar, en familj, två vänner och ett gäng singelresenärer i åldrarna 20-70. Vi kom från olika platser på jordklotet Storbrittanien, Australien, Usa, Schwiez, Kanada osv och gemensamt för oss alla var intresset att utforska södra Afrikas kultur och bush! 

 

 Här är en karta på hur vi förflyttade oss, med start i Kapstaden och sedan en lite mindre buss från Johannesburg genom bushen upp till Victoriafallen.

 

 

  När vi landade i Johannesburg insåg jag att uuuuh – Sydafrika är KALLT på vintern ..! Bara på med mössa och dubbla tjocktröjor. I vissa områden kunde det vara lite skönt där det var sol och lä. Bussturen från flygplatsen till nästa boende var en kulturtur som tog oss genom en by där Nelson Mandela en gång bodde, Soweto.

 

 
 

Lite kort om Nelson Mandela:

Mandela föddes 1918 i dåvarande Kapprovinsen. Han var under sitt liv en motståndare mot aparthejd och var, på grund av sina poilitiska åsikter, fängslad i 27 år varav 18 år på Robben Island utanför Kapstaden. 1994 blev han vald till sydafrikas president, den förste som valdes demokratiskt där hela folket hade rösträtt. Han satt kvar som president till 1999.

Under sitt engagemang vann han en rad priser, bland annat Nobels Fredspris 1993. På 1980-talet hade Nelson Mandela placerats på USA's terrorlista men blev friskriven därifrån år 2008. Mandela fortsatte vara en symbol för kampen mot apartheid fram till sin död, 95år gammal år 2013.

 

 

 Efter en mycket kall natt rörde vi oss följande dag norrut till varmare breddgrader. På vägen fick vi skåda magnifika vyer och vi stannade till på en plats där vattnets styrka har gjort intressanta formationer i stenarna

 

  

Till sist nådde vi vårat övernattningsställe. Dagarna innan hade vi bott på enkla hotell eller hostel, men denna natt fick vi prova på något som var helt nytt för mig nämligen ”glamping” = ”glamour camping”. Vi bodde i tält... men inne i tältet fanns en helt vanlig dubbelsäng...

 

 

 

 

 

och i ”rummet” bakom tältet fanns toa med vanligt avlopp! Det kallar jag glamour camping haha

 

 
Nästa dag, tidigt då det fortfarande var mörkt, bar det av på första riktiga Safarituren!

 

 

Kruger Nationalpark är över 2 miljoner hektar stor och sträcker sig genom nordöstra Sydafrika in i både Zimbabwe och Mocambique. Marken som nu ägs av staten (största delen sydafrikanska staten) var tidigare Tsongafolkets land. De började bli flyttade redan 1899 när man började göra om området till nationalpark men fortsatt påtvingad flytt 1926. De sista ut Tsongafolkets kungadöme flyttades ut ur parken på 1960-talet. Tsongafolket för en diskussion med staten om att få tillbaka sitt land och sitt kungadöme men får inte gehör för sina önskemål då marken är skyddad för konservering och värnande om flora och fauna. Istället är nu en del av Tsongafolket aktiva i arbete med parken.

UNESCO har klassat Kruger Nationalpark som ”International Man and Biosphere Reserve  ”.

Här bor mängder av arter bland annat det som kallas ”The big five” - de stora fem.

  • Afrikansk elefant

  • Lejon

  • Noshörning

  • Afrikansk buffel

  • Leopard

De kallas ”de stora fem” eller ”storvilt” för att de är de fem djuren som är farligast att jaga. Dödar du inte dem – så dödar de dig! Det är dessutom otroligt vackra djur att skåda. Det är mycket problem med tjuvjakt, mer om detta senare. Men vad gäller jakt kan jag i alla fall nämna att vi männniskor är lite elaka mot evolutionen. Evolutionen är ju sådan att de starkaste normalt överlever … men när människor jagar så vill de ju ha de starkaste/största/vackraste av en art, för att tex hänga på väggen. Således är det de största och starkaste, ofta hanar som jagas mest - - - men … då försvinner ju dem ur genpoolen.. Vilket har lett till att många hårt jagade arter nu håller på att bli svagare än tidigare då bara de ”mellanstarka” förökar sig (de svagaste slås ut av andra evolutionära orsaker och de starkaste av människorna). Detta är bara ett av många problem med jakt, lite mer om noshörningsjakt längre ner.

Vi åkte med seriösa företag som värnar om djuren vilket även märktes. Djuren var inte rädda för dessa bilar (så som de annars är för bilar från vilka man skjuter djur). Denna dag började vi tidigt... innan soluppgången...

 

 

 

Redan efter en dryg halvtimme in på safarituren fick jag nästan hjärtstillestånd … 

En STOR (tyckte jag) afrikansk elefant! Så otroligt nära bilen! Jag var så rädd så det var svårt att få bra bilder heh..

 

 
 

Dagen fortsatte bra med att vi såg Pumba (vårtsvin) (bilden i fråga är faktiskt från senare på resan, för bilderna från just denna Pumba var inte lika bra. Men vi såg Pumba flera gånger:D )

 

 

 Tyvärr bor inte Timon (surikat) i dessa områden.

 

Vi åkte vidare och fick förundras över det afrikanska savannen hade att bjuda på. Blad annat fick vi lära oss att Impala, ett mycket vanligt djur ut antilopfamiljen, har ett intressant sätt att leva på. Flocken består nämligen av en hane (med horn) och han har i sin flock upp till 64honor! För sig själv! Lyx! På rumpan kan man se att Impalan har en annan färg på pälsen i formen av ett ”M”. Detta finns både hos Impalan och hos antilopen Waterback (dock har de ett O). Dessa färgförädringar i pälsen är till för att kalvarna/barnen ska kunna hitta sin mamma. De kommer nämligen ihåg det exakta mönstret hos sin mamma.

 Här kommer bild på en Impala flock

 

Några vackra zebror i soluppgången

 

 
 
 

 

En ståtlig kudu...

 

 

 

och vips så var det några giraffer som ville korsa vägen mitt i soluppgången …

 

 
 

Vi hade även turen att se ett djur som inte är lika valigt att se nämligen cheetah. Bilde är inzoomad då de var rätt långt borta men gick absolut att se i verkligheten, svårare att få bra foton på.

  

 

Safarituren var helt underbar, det var tydligt att vi var på djurens mark, vi var besökarna i deras hem. Företaget vi åkte med hade bra avstånd till djuren och stressade dem aldrig. Stängde av motorn när det var säkert eller bara höll den igång väldigt lågt där vi behövde vara beredda på att köra vid behov.

En annan härlig syn var att djuren lever tillsammans över artgränserna. Här är zebror tillsammans med impalas och lever i mysig symbios..

 

 

Vid vattenhålen möttes också djur av olika arter.

 

  

Minns ni Zazu från lejonkungen? Den där lilla fågeln? Här är han i verkliga livet

 

 
 

 Ja, och så lejon! Dessa två är bröder

 

 
 

När vi åkte med gruppens buss mellan övernattningsplatserna stannade vi till lite här och där, dels för toabesök såklart, men också för att njuta av utsikter och vyer.

 

 

 
 

 

 

 En kväll tog en av guiderna från safaribussen med sig sitt husdjur till glampingen. Hon var så fiiin! Det var supermys å leka med henne

 

 
 
Dagen efter åkte vi på nattsafari, mycket svårare att få bra foton men upplevelsen att se djuren på natten var riktigt häftig.

En liten hare i natten

 

 

 

En fläckig hyena

 

 

 

Sötnos elefantunge

 

 

 

Här får ni ett par fler vackra bilder från Sydafrika

 

 
 
 
 
 

 Sista natten i Sydafrika bodde vi i typiska afrikanska stugor – runda med spetsigt halmtak

 

 
 
 Vi hade faktiskt även tidigare åkt förbi en bergformation som påminde om just sådana här runda små hus, se bergen till vänster i bild

 

 

Följande dag var det tid att ge oss på utmaningen att passera gränsen till Zimbabwe. På väg till gränsen träffade vi kompis

 

 

Han var nära vägen så vi tog oss tid att titta lite extra på honom...

 

  

Då tappade han tålamodet och började springa mot vår buss!

 

 

Mitt hjärta stannade men chaufförerna har varit med förr – en snabb acceleration och elefanten bestämde sig att vi inte var värda att jaga (de springer 40km/h – vi kan köra snabbare! ). Så vi lämnade vår kompis och fortsatte, med bultande hjärtan, mot gränsen.

 Vår guide var ärlig – han sa att det kan ta allt från 1h till 10h att passera gränsen. Vi kom till passkontoret och betalade avgiften för att passera gränsen och lämnade in våra pass. Kändes ju lite läskigt att gå tillbaka till bussen och vänta medan våra pass var på vift i myndigheternas värld men guiden verkade ha full kontroll.

 

 

 

 

Medan vi väntade i bussen bjöd guiden in en kvinna som växlade kontanter på golvet i bussen. Det kändes... så... u-land hehe. Det gick förvånansvärt fort ändå, första delen av passkontrollen kom vi förbi på bara 2,5h (efter muta till kontoret). Sedan rullade vi ungefär 20m varpå ett gäng ”gränskontrollanter” skulle gå igenom bussen och kolla om vi hade droger eller olaglig elektronik. Guiden fick oss att förstå att det inte spelar någon roll vad vi EGENTLIGEN har i bussen..det kommer kontrollanterna ordna ändå. Så för att de inte skulle ”hitta” knark eller andra olagligheter så tog även här guiden dem åt sidan och efter en lite större muta (guiden verkade inte helt glad..) så fick vi rulla vidare.

Här är bilder på gränsen Sydafrika-Zimbabwe samt mina första intryck av Zimbabwe.

 

 
 

 

Nu kan man ju tro att allt e frid och fröjd, vi är på vägarna på väg mot nya ävetyr.. Meeen.. Sydafrika var ju i jämförelse med Zimbabwe ett tämligen modernt land och i Zimbabwe är mutor e stor del av kulturen. På passexpeditionen fanns en box som vi tyckte var så rolig – men där fick vi inte fotografera och ingen av oss var dum nog att försöka göra sig ovän med gränskontrollanterna i afrikas bush... Boxen var i alla fall en förslaglåda på vilken det stod

” Anti-Corruption suggestion box”

Som sagt så är Zimbabwe lite mer u-land än sydafrika vilket märks å vägarna. Vår restid skulle vara ca 3h om jag inte minns fel... det tog 5h att ta sig den sträckan på grund av alla poliskontroller. De står vid vägkanten och viftar in bilar/bussar. Ibland får man gå ut ur bussen så de ”söker igenom” - likt på gränsen, eller så stoppar de och säger att vi körde för fort (även om det inte var sant) eller vad som annat för att få pengar. Som tur är var det inräknat i kostnaden för resan att en del skulle gå till mutor så vi behövde inte bry oss om det utan det var guidens huvudbry hahaha. Första dagen blev vi stoppade 12 gånger om jag minns rätt. Följande dagar något färre gånger per dag. Helt klart en känsla av att inte vara i Sverige.

 På ett ställe stannade vi och kollade in ett träd som man kunde gå in i!

 

  

Efter denna långa busstur var det ju verkligen dags att röra lite på sig så vi tog en promenad ner till stranden i solnedgången, hela gruppen tillsammans, väldigt mysig avslutning på dagen.

 

 

 

 
 

I Zibabwe finns ”Great Zimbabwe”, ett unesco världsarv sedan 1986. Great Zimbabwe var huvudstad i kungariket zimbabwe under sen järnålder. Arkeologiska fynd vittnar om att platsern var politiskt centrum och att här bodde upp till 18.000 invånare under deras stormaktstid. Man tror att byggnadsverken byggdes år 1000-1400. Idag är det mest ruiner men ändå väldigt spänannde att se

 

 
 

 En kompis skulle fota ett hus och jag bara hoppade in i bild hihihihi

 

På sidan av ruinerna har man återskapat en del av hur det såg ut förr och hur folk levde i byn.

I de flesta afrikanska samhällena ansågs en man med flera fruar och barn ha högre social status, makt och rikedom. Första fruns kök var den viktigaste hyddan bland den polygama familjens ägor.

 

 
 
Utanför den konstgjorda byn finns en skylt som beskriver dess syfte och … kika längst ner i högra hörnet!

 

 

 Även i denna by blev vi bjudna på traditionell dans.

 

 
I great zimbabwe fanns många supersöta APOR! 
 
 
Ett djur som jag ännu inte pratat mycket om är noshörningen. Noshörningen är en hotad art pga tjuvjakt. Noshörningen, som namnet antyder, är kända för hornet de har på näsan. Det intressanta med just noshörningens horn är att det består av keratinin (samma som naglar och hår på människan) och alltså inte är ett ben. Noshörningarna ser dåligt men reagerar på rörelse. De bryr sig inte mycket om ljud.

 Vi tog en safaribuss och gick av för att titta på vilda noshörningar i Zimbabwe. Normalt på safariturerna finns rastplatser med stora tavlor där man kan markera var man sett de olika djuren denna dag – så andra bussar kan åka till området och se de djur besökarna önskar tex elefant, lejon osv.. MEN på dessa kartor får man INTE markera noshörningar pga tjuvjakten. Så för att veta var noshörningarna befinner sig så har de seriösa företagen / de som är anställda av staten kontakt med noshörningarnas beskyddare som hela tiden håller koll på noshörningarna. ”Beskyddare?” tänker ni. Ja. Beskyddare. Tjuvjakten har gått så långt att handlingarna mot den har blivit riktigt brutala. Faktum är att många av noshörningarna har folk anställda av staten för att skydda dem. Dessa män med vapen har ett enda uppdrag – låt inget hända noshörningarna, låt dem leva i fred. Dessa män har tillstånd från staten att skjuta tjuvjägare på fläcken. Ingen förvarning.

Männen kommer till jobbet på morgonen, får överrapporterat var noshörningarna är samt om det hänt något eller om något är misstänkt i området. De tar sig dit och hänger i närheten av noshörningarna hela dagen, håller utkik efter tjuvjägare och tvekar inte att skjuta om det behövs.

Så -för att vi skulle hitta noshörningarna så ringde vår guide till en av dessa beskyddare och de lät oss komma och titta. Wow! Vilken upplevelse!

 

  

Vi var så sjukt lyckligt lottade för till och med guiderna reagerade på att noshörningarna var så otroligt nära – mycket närmare än normalt! Det är tydligen MYCKET ovanligt att folk får gå så här nära!! Och det var noshörningarna som kom till oss – vi stod praktiskt taget still!

 Obs - inte min bild men visar hur nära noshörningarna var komipisarna i gruppen

 

 Men så har vi lilla mig.. och jag älskar mitt liv! Så.. medan de andra förundrat tittade på noshörningarna när de kom närmare så gömde jag mig bakom en av männen med gevär hahaha. Jag var SÅ rädd. Det var häftigt att få några bra bilder men jag tänker att om de plötsligt blir arga av någon anledning så är jag körd så då känns det bättre att hålla sig bakom en av de erfarna männen!

På dessa noshörningar skär staten av deras horn så att de inte ska vara attraktiva för tjuvjägare. Horn är just det som noshörningarna jagas för. Pulver av hornen säljs som afrodisiak och för att öka potensen hos män (vilket är lite komiskt för det är som att be männen äta sitt eget hår...). På de skyddade noshörningarna så skärs hornen av på både vuxna och små med jämna mellanrum. De skärs av på ett sånt sätt att det inte skadar djuret så de kan fortsätta ha ett normalt liv.

 

 
 

 Jag skrev en lista på djuren jag såg, i kronologisk ordning. Det var inte alla som var värda att fota och inte alla foton som blev bra.Vi såg självklart fler fågelarter men jag är inte så intresserad av fåglar så skrev bara upp ett par stycken av dem. Sen såg vi såklart insekter osv.. men men. Ni fattar. Här har ni i alla fall en lista på djuren jag såg i Sydafrika och Zimbabwe:

 Imbala (antilop)

Brown hyena

Elephant

Waterback (antilop)

Kudu (antilop)

Zebra

Buffalo

Warthog

Gnu

Steinback (antilop)

Giraffe

Cheetah

Ostrich

Hornbill

Hippo

Owl

White faced volture

Nile krokodile

Terrapen (turtle)

Lylac breasted brola (bird)

Leopard

Lion

Squirrel

Southern ground hornbill

Jackal (wild dog)

white taled mungoo

Spotted hyena

Bunny

Springhare

Small spotted genet

 

Ett av mina mål under jorden-runt-resan var att besöka Victoriafallen. Trots höga förväntningar blev jag inte besviken! Kan absolut rekommendera att besöka detta vackra underverk – som faktiskt är ett av världens sju underverk i naturen.

 

 
 Victoriafallen heter egetnligen ”Mosi-oa-Tunya” som betyder ”the smoke that thunders”, egen översättning ”röken som dånar” och det är precis det – ett rökmoln som dånar! Victoriafallen är det största vattenfallet i världen trots att det varken är det bredaste eller det högsta. Detta för att höjden på 108m och bredden på 1708m resulterar i att victoriafallen har den största fallande vattenmassan per tidsenhet, i världen.

 

 Victoriafallen ligger på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe och ses bäst från Zimbabwe-hållet då själva fallande vattnet är på Zambia-sidan. Vid fallet finns en jättebra stig med utkiksplatser där man kan stanna och fota.

 

 
 

Jag kände lite.. är jag här så go all in! Jag och en kompis från gruppen bestämde oss för att gå ALL in och tog även en helikoptertur över victoriafallen, verkligen verkligen verkligen värt det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla bilder nedan är tagna med min mobiltelefon – riktigt bra kameror på dagens mobiler!

 

 
 

Sista kvällen tog vi alla på oss finstassen och åkte ut på en båt för en liten kryssning i solnedgången och ett sista hejdå till gruppen.. myspys..

 

 
 

 

Sista morgonen på en längre resa brukar de flesta ta det lugnt och packa väskan och ta sig till flygplatsen i lugn och ro – men inte jag! Jag hade bokat elefantridning! Så denna sista morgon vart det elefantridning sedan panikpackning och transfer till flyglatsen haha.

Vi red på Afrikanska Elefanter (såklart ;) ) och det var så coolt!

 

 

 Förresten, visste ni att elefantbajs är jättestort!? Här är en jämförelse med min hand.

 
Vi fick även klappa och säga hej till dem...

 

 
 
 ..och mata!!

  Supermys upplevelse som också rekommenderas! MEN kolla så mycket ni kan att elefanterna behandlas väl av företagen och inte utnyttjas och behandlas illa till förmån för turister. Självklart kan man aldrig veta säkert men det finns ofta listor på ”godkända”företag eller företag som staten rekommenderar osv. Kan absolut vara värt att lägga tid på research. Alla dessa elefanter är sådana som blivit räddade från savannen pga någon sjukdom. Elefanten jag red på hade bara en bete, han hade fått en tandinfektion som höll på att sprida sig till hjärnan och var nära att dö så de opererade bort en av betarna för att rädda honom. Den andra beten behövde de bara ta bort spetsen på, inte hela.

De andra elefanterna i denna grupp hade liknande historier. Självklart kan vi aldrig VETA att det som sägs är sant, att djuren behandlas 100% väl, men någonstans behöver vi dra en gräns. Bästa sättet att vara säker på att inte skada djur är att aldrig delta i djuraktiviteter, aldrig gå på cirkus, aldrig gå på zoo, aldrig på delfinskådning osv osv osv. Men tänk vad få djur man då sett i verkligheten och vad lite man kanske lärt sig. Jag valde att följa med detta företag då de verkade seriösa och har bra rykte. Jag lärde mig massor om elefanterna och jag värdesätter kunskap och erfarenhet högt.

Under elefantturen så mötte vi en stor hord buffalos.

 

 

 Det är egentligen ingen risk för oss som är på elefanterna... Men vi hade både en fotograf och en beväpnad man med oss till fots och de var i större riskzon. Vi tog det VÄLDIGT försiktigt förbi buffalorna, de till fots gömde sig bakom elefantbenen så deras silhuetter inte skulle sticka ut. Vi blev ombedda att inte vinka eller vifta för mycket med kameror så att sihuetterna skulle se ut så mycket som möjligt som bara elefanter. Allt gick väl, buffalorna tittade lite men blev inte upprörda och – viktigast av allt – de kom inte springande i en stor hord, så vi fortsatte vår safaritur.

 

 Jag har slut på adjektiv för denna resa... Otroligt, underbart, häftigt, awesome, kunde knappt tro mina ögon, känslosamt, vackert, underverk (okej, substantiv)...! Resan är ju dessutom inte slut än på länge! Det här är bara så.... AMAZING 

Nästa stop Azorerna, en ögrupp rakt västerut från södra Portugal, en bra bit ut i atlanten. De hör till Portugal och har mycket intressant att bjuda på! Mer om det i nästa inlägg!

 På väg från Victoria Falls Airport så hörde vi i högtalarna att ”vi har blivit ombedda att flyga över victoriafallen på väg till Nairobi så ta fram era kameror så kommer Victoriafallen nedanför oss”. Så vi fick en liten extra glimt från flygplanet. Och med dessa bilder avslutar jag nu detta inlägg, next stop Azores!

 

 
 

KRAAAAM

Kaos

 

 

Allmänt
Kommentera